”Man är aldrig någonsin mer ensam!”

Ords 8:22–31, Rom 5:1–5, Joh 16:12–15

Gud, vår Fader, du som sände din sannings Ord och den helige Ande för att avslöja ditt underbara mysterium, skänk oss den sanna tron, så att vi bekänner dig och Sonen och Anden, en enda Gud, allsmäktig och upphöjd.

När en person döps kan vi se hur vattnet rinner ner över huvudet på dopkandidaten, höra prästens ord, men vi kan inte se och höra det som verkligen sker, då den döpte omsluts i Treenighetens liv, då den helige Ande för alltid får ett hem i den döpte, förenas med Kristus, upptas som Faderns barn. Vi kan se det yttre men inte höra Faderns röst: ”du är min älskade son”, inte se hur personen omsluts av Faderns kärlek och får del av det eviga livet. För det handlar om en osynlig verklighet, den allra verkligaste, det enda begripliga. För…

”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”

2 Kor 5:14b–21 och Matt 5:33–37

Herre, vår Gud, ge oss läkedom till kropp och själ, och låt oss på den saliga jungfrun Marias förbön få tröst i jordisk nöd och hopp om himmelsk glädje.

Vi ber om jungfru Marias förbön för oss själva, kyrkan och hela världen.

”Vad ni säger skall vara ja eller nej.” Det handlar om en urskiljning där vi ibland behöver säga nej men det måste utgå från vårt ja. Det finns en människa som sagt ja med hela sitt liv: nämligen jungfru Maria. När vi som Maria säger ja låter vi ljus och försoning komma in i våra liv. Försoningen är ett direkt nyskapande av människan i relation till Gud och hela skapelsen. I Kristus är vi en ny skapelse och denna nya skapelse ser vi i Maria. Hon är den helt och hållet rena, den alltigenom…

För att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss

2 Kor 4:7–15 och Matt 5:27–32

Allsmäktige, evige Gud, i den helige Antonius av Padua gav du ditt folk en stor förkunnare av ordet och en förebedjare i nöd.

Vi firar S:t Antonius av Padua (1195–1231), prästen och kyrkoläraren, augustinmunken som blev franciskanbroder, som hjälper oss när vi tappat bort något. Be om hans förbön och vi kommer att återfinna det vi tappat bort. Vi ber därför om hans förbön, att alla som tappat bort något viktigt i sitt liv ska återfinna det.

Aposteln vittnar om att han är an­satt, kringränd, rådvill, förföljd, slagen till mar­ken. Det är inte svårt att känna igen sig, men det är bara den ena sidan av saken. Den andra sidan är att hans rådvillhet inte ledde till rådlöshet, att han varken blev övergiven eller gick förlo­rad. Han är ”ansatt men inte…

Prästämbetet en förutsättning för enheten

Jes 6:1–4, 8/Heb 2:10–18, Joh 17:1–2,9,14–26

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Det betyder att vi alla är kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske överspteprästen. Han är den som alltid ber för oss, han vädjar ständigt för oss inför Fadern (Heb 7:25), manar gott för oss och i sin stora kärlek sänder han oss Hjälparen den helige Ande. All bön utgår från Jesus Kristus men vi är delaktiga i vår evige Översteprästs förbön. Genom inkarnationen förde…

Att vara en Barnabas för varandra

Apg 11:21b–26; 13:1–3 och Matt 10:7–13

Herre, du fyllde aposteln Barnabas med helig Ande och tro och avskilde honom till att tjäna hedningarnas omvändelse. Låt evangeliet om Kristus, som han förkunnade med outtröttlig iver, bli hört och mottaget i tro och handling.

Vi ber i denna heliga Mässa om den heliga aposteln Barnabas förbön, om gåvan att trösta och ödmjukheten att kunna stå i bakgrunden. S:t Barnabas var en judisk man, levit från Cypern, ”en god man, fylld av helig ande och tro." Han reste till Tarsos sökte och upp Saul, och tog hand om honom och de sänds ut på en missionsresa. Första gången vi möter Barnabas i Bibeln är när han sålde en åker och gav pengarna till apostlarna (Apg 4:31–37). Denna givmildhet flödar fram ur hans egen erfarenhet av att ha mött Guds absoluta generositet, som Jesus säger i dagens evangelium:…

Orden behöver sälta

2 Kor 1:18–22, Matt 5:13–16

Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.

”Ni är jordens salt.” Saltet förstås som den lärjunge som genom sitt exempel och sina ord kryddar andras hjärtan. Vi ska alltså vara salt för varandra. Men det finns många saker i våra liv som gör att saltet kan förlora sin sälta och frågan är då hur vi ska kunna få det salt igen? Därför vill Jesus uppmärksamma oss på hur vi är med andra människor, hur vi talar med andra, vad det är som kommer ut ur vår mun. ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en” (Kol 4:6). På samma sätt som mat behöver salt så kan inte ett människohjärta smälta ett osaltat eller oförsiktigt ord. Aposteln Paulus skriver att…

Anden låter oss erfara Guds kärlek invärtes

Apg 2:1–11, Rom 8:8–17,  Joh 14:15–16, 23b–26

Allsmäktige Gud, genom pingstens Ande samlar du och helgar kyrkan bland världens alla folk och länder. Utgjut Andens gåvor över hela jorden, och låt de under som du gjorde när glädjebudet först förkunnades ske också i dag i dina troendes hjärtan.

I dag firar vi den Helige Andes utgjutande i världen, Pingstdagen, människans konkreta och inneboende erfarenhet av Faderns kärlek, genom Sonen i den helige Ande.

När Jesus säger att Hjälparen ska undervisa lärjungarna om allt, ”han skall lära er allt”, så är det utifrån sammanhanget tydligt att det handlar om relationen till Fadern: ”jag ska låta er veta allt om Fadern” (Joh 16:25). ”Hela sanningen” handlar om den fullständiga uppenbarelsen av Fadern, det är en särskild form av vetenskap som inte bara låter oss lära känna Fadern utan placerar hela vårt varande i Fadern: ”Han…