Porten in till ett nytt liv

Rom 8:26–30 och Luk 13:22–30

Allsmäktige, evige Gud, låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.

Jesus säger att han är dörren, grinden, porten, och att ingen kommer till Fadern utom genom honom (Joh 10:9). Vi är kallade att "kämpa för att komma in genom den trånga porten.” Denna port är trång på grund av Kristi ödmjukhet och han tar endast emot den som har ett ödmjukt sinnelag, den som blivit mindre. Enligt S:t Johannes Chrysostomos tar Kristus endast emot den som blivit smal och andlig. Om vi inte minskar genom ödmjukhet kommer vi inte in genom den trånga porten.

En port är en port, en ingång in i något, in i en stad, in i en ny verklighet men man kan inte komma fram till porten om man inte vill gå…

Att försonas med sitt namn

Ef 2:19–22 och Luk 6:12–19

Evige Fader, genom apostlarna har vi lärt känna dig. Hör de heliga Simon och Judas, som ber för oss, och låt din kyrka växa med nya människor som kommer till tro.

Vi firar idag apostlarna Simon och Judas, och vi ber om deras förböner för oss själva, för alla förföljda, alla fångar, för alla som vakar över den apostliska tron.

Simon kallas Kananaios eller seloten, Judas kallas för Taddaios, Jakobs son. Båda hade smeknamn för att skilja dem från andra med samma namn. Denne Judas kallar Matteus och Markus för Taddaios för att skilja honom från Judas Iskariot. Judas Taddaios är skyddshelgon för hopplösa fall och situationer, just för att han så ofta blivit sammankopplad med och sammanblandad med Judas Iskariot, föräddaren. Han betraktas som ”de hopplösa fallens” särskilda skyddshelgon, ett helgon vars förbön man ber om när allt känns…

Jesus ställer intressanta frågor

Rom 8:12–17, Ps 68, Luk 13:10–17

Allsmäktige, evige Gud, låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.

Jesus tar upp flera intressanta frågor i dagens evangelium, saker att meditera över denna dag.

Frågan om människovärdet i relation till djuren, en oxe eller en åsna. Om vi har omsorg om våra djur, hur mycket omsorg bör vi då ha om våra medmänniskor?

”Gud var nådig mot mig syndare”.

Syr 35:15b–17,20–22a, 2 Tim 4:6–8,16–18, Luk 18:9–14

Allsmäktige, evige Gud, låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.

Trots att Jesus Kristus ”är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare” (Heb 7:26), ropade han i sin sanna mänsklighet, som tullindrivaren i templet: ”Gud, var nådig mot mig syndare”. Han gjorde det i solidaritet med oss, och inte bara med ord. Jesus börjar sin offentliga tjänst med 40 dygn i bön och fasta och sedan predikar han: "Guds rike är nära”.

Sonen uppenbarar så att människan är kallad till förvandling, i det inre, i ljuset av Guds helighet och barmhärtighet. Han visar utblottelsens och ödmjukhetens väg för oss. Men hur ska vi vinna denna ödmjukhet? Den som försöker bli ödmjuk löper risken att bli ännu mer självupptagen och det hjälper inte att se på…

Omvändelse som ett överskridande av döden

Rom 8:1–11, Luk 13:1–9

Himmelske Fader, du har gjort din Son till vår broder och den saliga jungfrun Maria till vår moder. Låt oss, omslutna av hennes förbön, befrias från all oro och känna den frid som ingen makt kan ta ifrån oss.

Vi ber om Jungfru Marias förbön att vi ska bära omvändelsens frukter i våra liv.

Den kristna tron är ett ställningstagande för det osynliga liv som aldrig kan dö, det är en tro på människans och hela skapelsens förvandling, att Gud kallar allt till ett överskridande av döden.

Att se mer än bara det yttre

Rom 7:18–25a och Luk 12:54–59

Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.

”När ni ser moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. Och när ni märker att vinden är sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det.” Det handlar först om det vi erfar med våra yttre sinnen: som att skåda ett moln på himlen eller känna vinden. Det vi med våra sinnen erfar i skapelsen är Guds fotspår. Och därför kan vi genom våra fem sinnen ledas till andliga realiteter, så att vi kan se och känna och ta emot Guds nåd. Vi har ju fått både ett yttre och ett inre sinnesorgan, så att vi kan se, lyssna, smaka, dofta och känna Gud…