Vi följer i helgonens tåg

Syr 48:1–4, 9–11 och Matt 17:10–13

Herre, låt oss känna hjälp och ljus i mörkret av den heliga Lucias förbön idag när vi firar hennes himmelska födelsedag i hoppet om att själva en gång få dela hennes ära.

Vi firar i dag S:ta Lucia från Syrakusa. Hon föll troligen offer för kejsar Diocletianus förföljelse i Syracusa, omkring år 304. Hennes kult spreds mycket snabbt, och hennes namn finns med i den romerska kanonbönen. Vi ber om nåden att liksom S:ta Lucia få bana väg för Jesus i våra liv.

Johannes Döparen är antänd av Guds kärlek och går framför Jesus i ”Elias ande och kraft”. Johannes är ”Elia som skall komma”. Andens eld brinner i honom och får honom att ”springa framför” och bana väg för Herren, som kommer.

Gud lockar människan

Jes 48:17–19 och Matt 11:16–19

Allsmäktige Gud, låt ditt folk hålla högsta beredskap inför Kristi ankomst, så att vi, så som han själv har manat oss, kan skynda honom till mötes med trons lampor brinnande.

Vi ber om vishet och nåden att få bära omvändelsens frukter i våra liv.

Att läsa Bibeln kräver en beredskap att vilja bli berörd, provocerad. Hela detta avsnitt i Matteus evangelium handlar om hur himmelriket tränger fram på ett provocerande sätt och detta framträngande kopplas till Johannes Döparen och Jesus. Samtidigt som himmelriket tränger fram så är människorna aldrig nöjda med de tecken som ges och de personer som bär dessa tecken. De hittar alltid fel för att slippa ta till sig det som skulle innebära en grundläggande förändring i förhållningssättet till tillvaron. Jesus jämför sina landsmän med tjuriga barn, som inte vill vara med och leka vad man än föreslår dem.…

Illuminerad av Ljuset

Jes 41:13–20 och Matt 11:11–15

Väck, Herre, våra hjärtan, så att vi jämnar vägen för din Son och genom hans ankomst till denna vår värld blir villiga och värdiga att tjäna dig.

Vi ber om att få brinna med samma iver och ljus och färger som Johannes Döparen.

Jesus säger i dag: ”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen.” Den helige Johannes Döparen visar hur alla helgons ljus hör samman med det sanna ljuset, Jesus Kristus. Om Johannes heter det: ”Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset” (Joh 1:6–8). I en medeltida bibelkommentar läser vi: ”Johannes Döparen var verkligen en stor människa men han lyste inte av och genom sig själv, för helgonen är ljus som har blivit illuminerade”. Johannes och alla helgon blir gjorda till ljus, de får del av Kristi ljus, de blir ljus…

"Han ger den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka".

Jes 40:25–31 och Matt 11:28–30

Allsmäktige Gud, du vill att vi bereder vägen för vår Herre Kristus. Tillåt inte att vi tröttas och försvagas i vår väntan på hans tröst och läkedom.

Vi ber om förbön för oss själva och alla som är trötta, till kropp och själ, om ny kraft och inspiration.

"De som väntar efter Herren hämtar ny kraft, de får nya vingfjädrar som örnarna. Så skyndar de iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” Det är genom ”lugn och tillit”, i ”stillhet och förtröstan”, som vi blir starka. Stillheten tillsammans med Herren ser inte ut att producera så mycket men det är just där det viktiga sker. Profetens ord är sanna, då han proklamerar att människor blir trötta, även unga män mattas, men "Herren är en evig Gud … han blir ej trött…

Gud hjälper oss i vårt missmods dalar

Jes 40:1–11 och Matt 18:12–14

Gud, vår Fader, du har låtit jordens alla folk få se din frälsning. Låt oss med glädje se fram emot hur din godhet och kärlek till människor blir uppenbara i din Son Jesus Kristus.

Jesus talar om en man som förlorar ett får och som ”lämnar de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta.” Hela mänsklighetens historia, varje människas liv kan ses utifrån detta Guds sökande efter oss. Det är inte vi som söker Gud, det är han som söker oss, långt innan vi ens upptäckt att vi gått vilse, långt innan vi fått insikt om att vi behöver honom. Det finns en gudomlig nåd som föregår alla mänskliga initiativ. I begynnelsen finns alltid en gåva.

Gud överger aldrig sitt folk. Han är trogen förbundet. Och han sänder sin profet…

Den obefläckade jungfrun Maria, den nya Eva

1 Mos 3:9–15, 20, Ef 1:3–6, 11–12, Luk 1:26–38

Fader, från första ögonblicket beredde du den saliga Jungfrun till en värdig boning åt din Son. Därför ber vi dig att du, som med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor, bevarade henne helig ville helga också oss, så att vi på hennes förbön når vårt mål hos dig.

Vi firar jungfru Marias obefläckade avlelse och ber om hennes förbön att Gud genom allt vad livet medför ska göra oss heliga och fläckfria inför sig i kärlek.

Guds Son tar emot allt mänskligt av sin moder, ingenting är opassande, ovärdigt eller fel. Jungfru Maria var så alltigenom helig att hon kunde ge sig helt till sitt barn, så att det inte skulle finnas någon klyfta mellan moder och Son. I jungfru Maria finns inkarnationen fullt ut förverkligad, allt mänskligt är genom henne…

Förberedelsen inför det oväntade

Jes 11:1–10, Rom 15:4–9 och Matt 3:1–12

Allsmäktige och barmhärtige Gud, låt inget här på jorden hindra oss att skynda din Son till mötes, utan led oss med din himmelska vishet till fullkomlig förening med honom, din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Vi behöver förbereda oss, men vi kan inte förbereda oss på allt, vi behöver också öppenhet för det oväntade, det som vi inte har kontroll över, det inte redan känner till, ytterst för Gud. Därför är Adventstiden både en tid av förberedelse och en tid av förväntan. Vi behöver vara väl förberedda, men också be Gud om hjälp så att vi förblir öppna och verkligen kan ta emot det som kommer oss till mötes, ytterst är allt nåd.

Vi tror att vi måste göra vissa saker för att bli dugliga, användbara, lämpliga, men en människa görs duglig genom Guds nåd. Johannes Döparen hade kallats…

"ge som gåva vad ni har fått som gåva"

Jes 30:19–21, 23–26 och Matt 9:35–10:1, 6–8

Herre, vi ber om din barmhärtighet och om skydd i alla faror. Hör den helige Nicolaus bön för oss och röj undan hindren på vår väg till dig.

Vi firar den helige biskopen Nicolaus av Myra (cirka 280–350), alla jultomtars arketyp, och ber om hans förbön för alla barn, fattiga, förtvivlade, missmodiga och illa medfarna. Vi ber om ny kraft och inspiration och om att våra oroliga hjärtan ska ta emot och ge vidare frid och vila i Gud denna dag.

Jesus såg människorna och ”fylldes av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde.” Jesus fylls av medkänsla och barmhärtighet när han ser människans svaghet, han kommer för att hjälpa, frö att bota, för att mätta, det är hans ankomst, hans advent. Han har ett särskild omsorg…