Guds kärlek ett botemedel vårt högmod.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 9:16–19,22–27, Ps 84, Luk 6:39–42

Vi ber om Guds hjälp så att vi lär oss att älska oss själva och kan se med hans ögon på oss själva och den värld vi lever i.

”Kan väl en blind leda en blind?”, ”ta först bort bjälken ur ditt öga”. Jesus är mycket allvarlig eftersom detta hotar att ödelägga hela livet, fåfängan i att anse sig vara förmer än andra. Denna varning träffar alla. Ingen kan säga att han eller hon aldrig riskerar att sätta sig själv över någon annan. Högmodet märks när vi är upptagna med de andras liv istället för att se på oss själva, när vi undervisar…

Att hantera det onda och våra fiender.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 8:1b–7, 11–13, Luk 6:27–38

Vi ber om hjälp att hantera våra fiender och det onda.

Guds Ord behöver bearbetas i det inre, liksom i en smedja där den helige Ande mejslar fram innebörden för oss. ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” Vi själva är materialet som måste låta oss bearbetas av dessa Gudsord. I vårt inre behöver ondskans spiral brytas, begäret efter att hämnas, att slå tillbaka, ge igen, behöver begränsas. Samtidigt behöver vi begränsa och korrigera den eller det som skadar oss själva eller andra. S:t Augustinus säger att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas…

En glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Kol 3:1–11, Ps 145, Luk 6:20–26

Vi ber om Guds hjälp så att vi kan bevara den glädje som han hela tiden ger oss.

Vi människor längtar alltid efter glädje men samtidigt är det väldigt svårt att fånga glädjen. Vi känner en förväntan på att vi ska vara lyckliga men sedan är det inte så lätt att veta att man verkligen är det. Jesus understryker att glädjen är något mer beständigt än vad vi känner i stunden och att glädjen går så djupt att den liksom omfamnar människans elände.

Jag håller just nu på att välja material till min köksbänkskiva och har fastnat för Dekton. Enligt beskrivningen är det ett ultrakompakt material som tål värme, fukt och repor väldigt bra. Det låter nästan för bra för att vara sant, men priset är ganska högt jämfört med vanlig sten eller komposit, så jag är lite osäker.

Här finns mer information och exempel: Dekton till köket

Jag undrar om det verkligen håller så bra i längden, särskilt i ett kök som används varje dag.

Marias födelse och våra olika födelser.

Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Hon är enhetens moder och därför firar vi denna Mässa i bön om fred och kristen enhet.

Mik 5:2-4, Rom 8:28–30, Matt 1:18-23

Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Ursprunget till denna fest finns i Jerusalem, där man redan vid slutet av 400-talet invigde jungfru Marias födelsekyrka, som senare fick namnet S:ta Annas kyrka. På 500-talet utvecklades firandet av jungfruns födelse, som kallades "frälsningens gryning", den dag då "räddningen för hela världen dagades". S:t Andreas av Kreta (650–740) skriver att när jungfru Maria föddes så lades hon till bröstet, växte och bereddes till moder åt världsalltets konung. Skaparen reste ett skapat tempel åt sig själv i jungfru Maria så att skapelsen på ett nytt och skönt sätt bereddes som en ny boning åt Skaparen. Vi ber i dag om jungfru Marias förbön, om fred och enhet…

Han ser våra hårda och förstockade hjärtan.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 5:1–8, Luk 6:6–11

Jesus möter en man i synagogan på sabbaten med en förtvinad hand. Han hade inte alltid varit sådan, något hade hänt med honom. Ett utombibliskt evangelium berättar att det var en stenhuggare som skadats under sitt arbete, enligt Lukas var det den högra handen som var skadad. Jesus fylldes av medlidande och botade mannen, det står att handen blev bra igen, den återställdes. Men de skriftlärda och fariseerna led av något annat, något mycket värre, något som fyllde Jesus med vrede och sorg, det står att deras hjärtan var förhärdade, de hade stenhårda hjärtan. Deras hjärtan var av ”poros”, ett slags marmor, hård hud…

Den kärleksfulla tillrättavisningen.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Hes 33:7–9, Ps 95, Rom 13:8–10, Matt 18:15–20

Vi ber om kärlekens gåva och om hjälp att kärleksfullt kunna lära oss att förmana varandra.

Paulus understryker kärlekens betydelse: ”Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet”. Detta nyanseras i den första läsningen, det är negativt för oss själva att låta bli att förmana. Vi har alltså ansvar att varna den som handlar orätt och att tillrättavisa denne. Hur detta förmanande ska gå till talar Jesus om i dagens evangelium. Först måste vi granska oss själva och vara mer ivriga att korrigera oss själva än att se andras synder. Sedan…

Vi är världens avskum.

Gud, du som kallade den heliga jungfrun Teresa att svara på din korsfäste och törstande Sons kärlek med en enastående omsorg om de allra fattigaste, låt också oss, på hennes förbön, få tjäna Kristus i hans lidande bröder och systrar.

1 Kor 4:6b–15 och Luk 6:1–5

Vi firar S:ta Teresa av Calcutta, jungfru, och vi ber för de allra fattigaste i denna världen och för Kyrkan och hela världen.

Hon föddes i Skopje 26 augusti 1910, trädde in i Loretosystrarnas kongregation och blev sänd till Indien. 10 september 1946 avla hon ett löfte att tjäna Herren i de allra fattigaste, och efter två år påbörjade hon sitt apostolat bland mängden av de allra mest ringaktade i folket genom att grunda kongregationen Kärlekens missionärer. Hon godtog med jämnmod sitt inre mörker och visade så på Kristi ljus och dess seger, till dess att hon i Calcutta med…