Att stå kvar vid korset med Maria.

Helige Gud, du ville att Kristi moder skulle stå under korset och dela Sonens smärtor. Låt nu din kyrka, som har del med henne i Kristi lidanden, med henne också dela uppståndelsens härlighet.

Heb 5:7–9 och Joh 19:25–27

Vi firar i dag Jungfru Marias smärtor och ber om beredskap att lida, i gemenskap med Kristus, Maria, alla helgon och hela Kyrkan.

Dagen efter det heliga Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Marias smärtor. Maria stod tyst vid korset, vilket Kyrkan liknar vid ett martyrium. ”Utan att dö förtjänade hon martyriets segerpalm genom att stå vid Herrens kors.” I Kristi kropp delar vi varandras lidanden, med jungfru Maria är vi förenade med Kristi lidanden, i våra egna lidanden. Sålunda har vi alla del i martyriet, när vi ställer oss nära korset.

Det heliga korsets upphöjelse.

Fader, du ville att din ende Son skulle lida korsets död och rädda världen. Låt oss, som vet att korset leder till uppståndelsen, få del av dess frukt i himlen.

4 Mos 21:4–9, Fil 2:6–11 och Joh 3:13–17

I dag firar vi det heliga korsets upphöjelse. Dagen efter invigningen av Gravkyrkan den 13 september år 335 sattes Jesu kors upp i Gravkyrkan för att vördas. Det kors som kejsar Konstantins mor S:ta Helena hade återfunnit i närheten av Golgata.

”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen”. Guds Son steg ner från himlen och blev människa och han steg upp igen som både Gud och människa, han upphöjdes på korset för att allt skulle bli helat och försonat, i honom. Så mycket älskade Gud världen att allt, även vi och vår materiella värld, ska stiga upp med den korsfäste och gudomliggöras.

Att vara kristen är att skriva av andras skulder!

Gud, du som skapat allt och leder världens gång, låt oss av allt värt hjärta tjäna dig, så att vi inser vidden av din kärlek.

Syr 27:30–28:7, 13–14, Rom 14:7–9, Matt 18:21–35

Vi ber om att uppfyllas alltmer av Guds barmhärtighet.

Man kan tycka att detta är en hemsk liknelse, hur kunde man vara så hård mot de som inte kunde betala sina skulder? Men om vi ställer denna liknelse som en spegelbild mot oss själva och vår egen tid ser vi något annat. I dag finns omkring 30 000 hemlösa i vårt land, mycket av detta elände beror på att de inte fått sina skulder efterskänkta, inte ens fått hjälp att ordna detta. Vi lever i en hård obarmhärtig kultur och frågan är om denna hårdhet också finns hos oss kristna?

Det kristna livets marianska dimension.

Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.

1 Kor 10:14–22, Ps 116, Luk 6:43–49

“Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte  gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp.” Kyrkan är Kristi kropp, Guds Son “som för oss människor och för vår frälsnings skull steg ner från himlen och blev kött genom den helige Ande av jungfrun Maria och blev människa”. Kyrkan förverkligar sig som Kristi kropp både i jungfru Maria och i Eukaristin. I denna stund binds hela syskongemenskapen samman genom Herrens kropp och blod, eftersom vi förvandlas till det vi tar emot, Kristi kropp.

Jesus lyfter i dag fram två bilder för ett gott…

Guds kärlek ett botemedel vårt högmod.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 9:16–19,22–27, Ps 84, Luk 6:39–42

Vi ber om Guds hjälp så att vi lär oss att älska oss själva och kan se med hans ögon på oss själva och den värld vi lever i.

”Kan väl en blind leda en blind?”, ”ta först bort bjälken ur ditt öga”. Jesus är mycket allvarlig eftersom detta hotar att ödelägga hela livet, fåfängan i att anse sig vara förmer än andra. Denna varning träffar alla. Ingen kan säga att han eller hon aldrig riskerar att sätta sig själv över någon annan. Högmodet märks när vi är upptagna med de andras liv istället för att se på oss själva, när vi undervisar…

Att hantera det onda och våra fiender.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 8:1b–7, 11–13, Luk 6:27–38

Vi ber om hjälp att hantera våra fiender och det onda.

Guds Ord behöver bearbetas i det inre, liksom i en smedja där den helige Ande mejslar fram innebörden för oss. ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er.” Vi själva är materialet som måste låta oss bearbetas av dessa Gudsord. I vårt inre behöver ondskans spiral brytas, begäret efter att hämnas, att slå tillbaka, ge igen, behöver begränsas. Samtidigt behöver vi begränsa och korrigera den eller det som skadar oss själva eller andra. S:t Augustinus säger att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas…

En glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Kol 3:1–11, Ps 145, Luk 6:20–26

Vi ber om Guds hjälp så att vi kan bevara den glädje som han hela tiden ger oss.

Vi människor längtar alltid efter glädje men samtidigt är det väldigt svårt att fånga glädjen. Vi känner en förväntan på att vi ska vara lyckliga men sedan är det inte så lätt att veta att man verkligen är det. Jesus understryker att glädjen är något mer beständigt än vad vi känner i stunden och att glädjen går så djupt att den liksom omfamnar människans elände.

Jag håller just nu på att välja material till min köksbänkskiva och har fastnat för Dekton. Enligt beskrivningen är det ett ultrakompakt material som tål värme, fukt och repor väldigt bra. Det låter nästan för bra för att vara sant, men priset är ganska högt jämfört med vanlig sten eller komposit, så jag är lite osäker.

Här finns mer information och exempel: Dekton till köket

Jag undrar om det verkligen håller så bra i längden, särskilt i ett kök som används varje dag.

Marias födelse och våra olika födelser.

Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Hon är enhetens moder och därför firar vi denna Mässa i bön om fred och kristen enhet.

Mik 5:2-4, Rom 8:28–30, Matt 1:18-23

Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Ursprunget till denna fest finns i Jerusalem, där man redan vid slutet av 400-talet invigde jungfru Marias födelsekyrka, som senare fick namnet S:ta Annas kyrka. På 500-talet utvecklades firandet av jungfruns födelse, som kallades "frälsningens gryning", den dag då "räddningen för hela världen dagades". S:t Andreas av Kreta (650–740) skriver att när jungfru Maria föddes så lades hon till bröstet, växte och bereddes till moder åt världsalltets konung. Skaparen reste ett skapat tempel åt sig själv i jungfru Maria så att skapelsen på ett nytt och skönt sätt bereddes som en ny boning åt Skaparen. Vi ber i dag om jungfru Marias förbön, om fred och enhet…