En mission där mystik och teologi hålls ihop

2 Sam 7:4–17 och Mark 4:1–20

Evige Gud, du som gjorde den helige Thomas till ett lysande föredöme i strävan och helighet och studiet av sanningen, låt oss ta lärdom av hans undervisning och vägledas av hans liv.

Vi firar i dag S:t Thomas av Aquino och ber om hans förbön för kyrkans mission och vårt eget uppdrag att gå ut och förkunna evangeliet i världen.

Gud är såningsmannen som går ut ur sig själv och sår sitt skaparord både i skapelsen och nyskapelsen, i naturens och nådens liv. Guds ord har redan i skapelsens begynnelse såtts in som frön i alla ting och i människans natur. Vår uppgift är att upptäcka dessa gudomliga frön som finns fördolda i allt och att utveckla dem, vara skapelsens präst och föra dem tillbaka till Gud.

Andra hjälper oss att göra Guds vilja

2 Sam 6:12b–15, 17–19 och Mark 3:31–35

Allsmäktige, evige Gud, styr våra handlingar enligt din vilja, så att vi i din älskade Sons namn blir rika på goda gärningar.

Vi ber om hjälp att inse och att handla efter Guds vilja.

I procession, iförd prästskrud, förde David, under liturgisk dans, in den heliga arken i Jerusalem. Med arken, Guds närvaro, i staden kunde det liturgiska livet byggas upp. Det finns något motsvarande i hur Jungfru Maria kommer som Guds ark till Betlehem, Davids stad. Denna gång är det en oansenlig procession, men den ackompanjeras av den himmelska liturgin och Johannes Döparen som dansar, i Elisabets moderliv. När arken kommit till Betlehem och Guds Son föds till världen har den himmelska liturgin blommat och slagit ut i något nytt.

Skapelsen håller på att återställas

2 Tim 1:1–8, Tit 1:1–5 och Luk 10:1–9

Evige Gud, du rustade de heliga Timotheos och Titus med apostolisk kraft och visdom. Låt oss på deras förbön leva rättrådigt och fromt i den tid som nu är, så att vi ser vårt saliga hopp infrias i vårt himmelska hemland.

Vi firar de heliga biskoparna Timotheos och Titus och ber om deras förbön för kyrkan, för kallelser till kyrkan, till prästämbetet, ordensväsendet och kommunitetslivet.

Jesus utser ytterligare 72 lärjungar. I en an­nan läsart står det 70. Ta­let refererar till Noas söners släkt­tav­la i 1 Mosebok 10, jordens folk, där 70 folk nämns i den hebreiska texten medan det i den grekiska översättningen, som de första kristna läste, nämns 72 folk. Många kyrkofäder har, liksom S:t Bonaventura, sett detta utifrån ett talmystiskt perspektiv. Lukas har lagt in ett tal med mystik innebörd, ett tal som ger mening så…

Guds perspektiv på enheten, inte världens

Predikan i Iggesunds kyrka under böneveckan för kristen enhet, utifrån materialet som utarbetats i Armenien.

Jes 58:6–11, Ef 4:1–13 och Joh 12:31–36

Allsmäktige, evige Gud, styr våra handlingar enligt din vilja, så att vi i din älskade Sons namn blir rika på goda gärningar.

Kan vi tro på en helig kyrka trots alla fel vi ser i kyrkan och hos oss kristna? Det är så lätt att se alla fel, att låta sig påverkas av världens sätt att tänka, att låta synden liksom krypa in i de sätt som vi tänker och talar om kyrkan och om varandra.

”Ingen kan ha Gud som Fader som inte har kyrkan som moder”

Jes 9:1–4, 1 Kor 1:10–13, 17, Matt 4:12–23

Allsmäktige, evige Gud, styr våra handlingar enligt din vilja, så att vi i din älskade Sons namn blir rika på goda gärningar.

Böneveckan för kristen enhet avslutas i dag och vi firar tredje söndagen under året.

Aposteln Paulus tar upp motsättningarna mellan olika grupper i kyrkan och frågar: "Har Kristus blivit delad?" Det finns ofta en rivalitet i det mänskliga livet, kanske börjar det redan när vi är små, i syskonskaran, konkurrens bland kamraterna i skolan, på arbetsplatsen, i det sociala livet. Detta eviga tävlande fortsätter även i Kyrkan, i kommunitetslivet, det verkar aldrig ta slut. Ja, även Jesu lärjungar tävlade om vem som var störst.

Vi behöver minnet och hoppet för kyrkans enhet

1 Sam 24:3–21 och Mark 3:13–19

Allsmäktige, evige Gud, du som styr och uppehåller allt i himmel och på jord, hör vår bön och skänk din fred i våra dagar.

Det är bönevecka för kristen enhet och vi ber om vänskap och försoning mellan alla kristna och om enhetens gåva.

Inbördeskriget i Israel mellan Sauls och Davids trupper påminner om kyrkans splittring. Ett rike som är i strid med sig själv, det är vad kyrkan är så länge hon inte kan nå den enhet! Det blir inte fred mellan David och Saul först när Saul och Jonathan stupar på slagfältet. Men enheten blir kortvarig, nya konflikter dyker upp mellan David och hans söner. Är vi dömda att spridare vidare splittring? Vad krävs av oss för att vi inte ska föra splittringen vidare?