Guds rike, ett senapskorn och en surdeg.

Gud, du har skapat alla folk ur ett enda ursprung och vill av dem samla en enda familj åt dig. Utgjut kärlekens gåva i våra hjärtan och väck vår vilja att främja varandras bästa, så att jordens tillgångar kommer alla till godo, kulturen tjänar människans utveckling, splittringen upphör och jämlikhet och rättvisa råder.

Ef 5:21–33, Ps 128, Luk 13:18–21

Vi ber för folkens och hela mänsklighetens utveckling och om det vi behöver för vår egen utveckling, mognad och växt.

Vad är Guds rike likt? Vad skall jag jämföra det med? Att ställa sådana frågor är något typiskt för en filosof i en judisk hellenistisk värld. Vi kan alltså tänka oss Jesus som en pedagog och filosof, och de tolv runt Jesus som en filosofisk skola. Vi tar inte bort Jesu judiskhet eller hans gudomlighet, men ser att den filosofiska aspekten är viktig för att förstå Jesus och hans lära. För det handlar om ett sätt att tänka, att förhålla sig till tillvaron, i stort och smått, som är präglat av Jesus. Denna jesusprägel handlar inte om att göra Guds rike lättbegripligt, utan snarare tvärtom, det handlar om att beskydda mysteriet. Jesus visar att det som finns hos Fadern på ett obegränsat och i en maximalt fulländad form, i denna värld endast finns i en begränsad och ofullkomlig form. Så kan ett senapskorn eller senapsfrö i sin begränsning peka på något himmelskt, genom att det växer. På samma sätt kan vi se på surdegen som genomsyrar mjölet, det är något i den skapade världen som i begränsad mening pekar på Guds rikes förmåga att genomtränga och påverka allt.

Detta är ett mysterium eftersom jämförelsen, när det gäller Guds rike och ett senapskorn eller en surdeg, aldrig är exakt och uttömmande utan något ungefärligt. Guds väsen förblir i stor utsträckning outsägbart för oss. Den växt och genomsyrning Jesus pekar på, som finns i Guds rike är fulländad och övergår allt vi kan erfara i skapelsen, men står ändå inte i motsats till det vi kan erfara i denna värld. Senapsfröet pekar på att det finns en gudomlig växt och utveckling redan i naturen, det som något är eller blir finns i förväg nedlagt i det som ett frö, som uttrycker Skaparens avsikt. De inre tendenserna i allt följer en plan som börjar redan i elementen (elementarpartiklar), vilka är bärare av potentialiteter som när tiden är mogen exploderar i oräkneliga former. Enligt denna kristna fröteori styr fröet beteendet efter en plan och är ett uttryck för en intelligent vilja, som gör att många nya former kan utvecklas i framtiden, medan andra bara förblir ren möjlighet. En del av det Gud lagt ned i oss utvecklas och blommar medan annat kanske aldrig får en chans till blomning. Det frö som såtts HÄR når sin fullkomning DÄR, i Guds rike.

Vi ber därför om att det som Gud lagt ned i oss och i hela mänskligheten som frön ska utvecklas och nå sin potential så långt det är möjligt HÄR och sedan nå sin fullkomning DÄR.