”Sök Herren medan han låter sig finnas"

Helige Gud, du som sammanfattat din lag i kärleken till dig och vår nästa, låt oss på denna väg nå fram till det eviga livet.

Jes 55:6–9, Fil 1:20c–24, 27a, Matt 20:1–16

Vi ber om Guds hjälp att svara när han kallar.

Jesus berättar en liknelse om hur Gud kallar människor vid olika tider i historien och olika tider i en människas liv. Till syvende och sist kallar Gud alla människor till sig, eftersom han är alltings ursprung och mål. Gud kallar människan under hennes olika livsfaser. Vi kallas redan i moderlivet och under vår barndom. Barn är på ett särskilt sätt kallade av Gud, och då behöver de föräldrarnas och omgivningens hjälp för att lära sig lyssna på Guds röst (kom ihåg Samuel).

Skillnaden mellan en gudomlig och en mänsklig bonde.

Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.

1 Kor 15:35–37, 42–49 och Luk 8:4–15

Vi firar Vårfrumässa och ber om jungfru Marias hjälp att, som hon, ta emot det gudomliga utsädet i ett gott och rent hjärta.

Ingen mänsklig bonde låter det dyrbara utsädet hamna någon annanstans än i den bördiga jorden. Endast en gudomlig bonde beter sig så slösaktigt och hoppas så starkt att det ska kunna växa något överallt, att han även sår på platser där det ser ut att vara helt omöjligt och dött (som en del skulle ha sagt om Sverige för några år sedan).

Att stå kvar vid korset med Maria.

Helige Gud, du ville att Kristi moder skulle stå under korset och dela Sonens smärtor. Låt nu din kyrka, som har del med henne i Kristi lidanden, med henne också dela uppståndelsens härlighet.

Heb 5:7–9 och Joh 19:25–27

Vi firar i dag Jungfru Marias smärtor och ber om beredskap att lida, i gemenskap med Kristus, Maria, alla helgon och hela Kyrkan.

Dagen efter det heliga Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Marias smärtor. Maria stod tyst vid korset, vilket Kyrkan liknar vid ett martyrium. ”Utan att dö förtjänade hon martyriets segerpalm genom att stå vid Herrens kors.” I Kristi kropp delar vi varandras lidanden, med jungfru Maria är vi förenade med Kristi lidanden, i våra egna lidanden. Sålunda har vi alla del i martyriet, när vi ställer oss nära korset.

Det heliga korsets upphöjelse.

Fader, du ville att din ende Son skulle lida korsets död och rädda världen. Låt oss, som vet att korset leder till uppståndelsen, få del av dess frukt i himlen.

4 Mos 21:4–9, Fil 2:6–11 och Joh 3:13–17

I dag firar vi det heliga korsets upphöjelse. Dagen efter invigningen av Gravkyrkan den 13 september år 335 sattes Jesu kors upp i Gravkyrkan för att vördas. Det kors som kejsar Konstantins mor S:ta Helena hade återfunnit i närheten av Golgata.

”Ingen har stigit upp till himlen utom den som stigit ner från himlen”. Guds Son steg ner från himlen och blev människa och han steg upp igen som både Gud och människa, han upphöjdes på korset för att allt skulle bli helat och försonat, i honom. Så mycket älskade Gud världen att allt, även vi och vår materiella värld, ska stiga upp med den korsfäste och gudomliggöras.