”Det gamla är förbi, något nytt har kommit”

2 Kor 5:14b–21 och Matt 5:33–37

Herre, vår Gud, ge oss läkedom till kropp och själ, och låt oss på den saliga jungfrun Marias förbön få tröst i jordisk nöd och hopp om himmelsk glädje.

Vi ber om jungfru Marias förbön för oss själva, kyrkan och hela världen.

”Vad ni säger skall vara ja eller nej.” Det handlar om en urskiljning där vi ibland behöver säga nej men det måste utgå från vårt ja. Det finns en människa som sagt ja med hela sitt liv: nämligen jungfru Maria. När vi som Maria säger ja låter vi ljus och försoning komma in i våra liv. Försoningen är ett direkt nyskapande av människan i relation till Gud och hela skapelsen. I Kristus är vi en ny skapelse och denna nya skapelse ser vi i Maria. Hon är den helt och hållet rena, den alltigenom…

För att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss

2 Kor 4:7–15 och Matt 5:27–32

Allsmäktige, evige Gud, i den helige Antonius av Padua gav du ditt folk en stor förkunnare av ordet och en förebedjare i nöd.

Vi firar S:t Antonius av Padua (1195–1231), prästen och kyrkoläraren, augustinmunken som blev franciskanbroder, som hjälper oss när vi tappat bort något. Be om hans förbön och vi kommer att återfinna det vi tappat bort. Vi ber därför om hans förbön, att alla som tappat bort något viktigt i sitt liv ska återfinna det.

Aposteln vittnar om att han är an­satt, kringränd, rådvill, förföljd, slagen till mar­ken. Det är inte svårt att känna igen sig, men det är bara den ena sidan av saken. Den andra sidan är att hans rådvillhet inte ledde till rådlöshet, att han varken blev övergiven eller gick förlo­rad. Han är ”ansatt men inte…

Prästämbetet en förutsättning för enheten

Jes 6:1–4, 8/Heb 2:10–18, Joh 17:1–2,9,14–26

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Det betyder att vi alla är kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske överspteprästen. Han är den som alltid ber för oss, han vädjar ständigt för oss inför Fadern (Heb 7:25), manar gott för oss och i sin stora kärlek sänder han oss Hjälparen den helige Ande. All bön utgår från Jesus Kristus men vi är delaktiga i vår evige Översteprästs förbön. Genom inkarnationen förde…

Att vara en Barnabas för varandra

Apg 11:21b–26; 13:1–3 och Matt 10:7–13

Herre, du fyllde aposteln Barnabas med helig Ande och tro och avskilde honom till att tjäna hedningarnas omvändelse. Låt evangeliet om Kristus, som han förkunnade med outtröttlig iver, bli hört och mottaget i tro och handling.

Vi ber i denna heliga Mässa om den heliga aposteln Barnabas förbön, om gåvan att trösta och ödmjukheten att kunna stå i bakgrunden. S:t Barnabas var en judisk man, levit från Cypern, ”en god man, fylld av helig ande och tro." Han reste till Tarsos sökte och upp Saul, och tog hand om honom och de sänds ut på en missionsresa. Första gången vi möter Barnabas i Bibeln är när han sålde en åker och gav pengarna till apostlarna (Apg 4:31–37). Denna givmildhet flödar fram ur hans egen erfarenhet av att ha mött Guds absoluta generositet, som Jesus säger i dagens evangelium:…