Att formas till ett inre Jerusalem

Apg 13:13–25, Joh 13:16–20

Gud, du förde den salige abboten Pachomios till lärans och dygdernas höjder. Hjälp oss att, efter hans föredöme, först söka näring av ditt ord, som ger sinnet ljus och hjärtat frid.

Vi firar i dag S:t Pachomios (292–348), abbot och ökenfader, byggde det första klostret där man levde och arbetade tillsammans under en regel. Vi ber om hjälp att följa vår regel, att som helgonen formas efter Faderns vilja, följa Sonen och gå i den helige Andes skola, i dag och alla dagar.

Den helige Pachomios regel påverkade den helige Benedictus, vars kloster har kallats “kärlekens skola”. En skola som går tillbaka på Jesus, som böjer sig ner och tvättar lärjungarnas fötter, han ödmjukar sig för att upprätta oss ovärdiga, för att visa oss vår sanna mänskliga värdighet. Vi ber ödmjukt om att Gud skall göra oss värdiga, som i bönen…

Det går inte att vara kristen på egen hand

Apg 1:15–17,20-26, Ps 113, Joh 15:9–17

Evige Gud, du som upptog den helige Mattias i apostlarnas kollegium, låt din kärlek komma oss till del i överflöd, så att vi räknas till dina utvalda.

I dag firar vi den helige Mattias dag, apostel och infogad bland martyrerna i den första eukaristiska bönen. Den som efterträdde Judas Iskariot skulle vara en som hade varit med Jesus från det att han döptes av Johannes fram till hans himmelsfärd. Mattias hade följt Jesus och blivit kvar i Kristi närhet och vänskap. Vi ber därför för påven Leo, för Kyrkan och hela världen, och att vi själva, liksom S:t Mattias ska förbli i Jesu närhet, i hans kärlek, i dag och alla dagar.

Vi ser i den första läsningen att apostlarna själva uppfattade sitt uppdrag som ett gudagivet ämbete, som skulle föras vidare, i en apostolisk…

In illo uno unum: "I den ende är vi ett”

Apg 11:19–26, Joh 10:22–30

Allsmäktige Gud, låt oss som firar påsk hämta befriande glädje ur Herrens uppståndelse.

Vi ber om hoppets kraft i våra liv, i Kyrkans liv, i världens liv. Så att vi i dag vandrar vidare på vägen och öppnar oss för den lycka och det goda som skall komma.

Jesus säger med övertygelse: ”Mina får lyssnar till min röst”, och utan att tveka: ”jag känner dem, och de följer mig”. För det är Sonen som tror på oss, han är den trofaste Guden som håller förbundet, han är den ende och (In illo uno unum: "I den ende är vi ett”). Hela vårt liv är beroende av honom, att vi förblir i honom som säger: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har…

Kristus är samtidigt grindvakt, grind och herde

Apg 11:1–18 och Joh 10:1–10

Gud, du fullkomliga ljus för dina saliga, du som här på jorden låter oss fira påskens mysterium, låt oss i alla evigheter glädja oss i den härlighet som är nådens fullkomning.

Kyrkan är ett fårahus, och dörren in i Kyrkan är Kristus. ”Jag är grinden in till fåren”. Denna dörr hade varit stängd en lång tid men låstes upp genom Kristi passion så att alla skulle kunna träda in i paradiset; inte endast ett folk utan alla folk. ”Sedan såg jag, och se, en dörr stod öppen till himlen” (Upp 4:1). Kristus är en liten och låg dörr som ingen som är stor kan träda in genom, man måste själv vara liten och fattig för att komma in. Endast som tiggare kan vi komma inför Gud: ”Gå in genom den trånga porten” (Matt 7:13). Och den som går…