Ett liv som stiger upp som rökelse till Gud.

Herre, du själv har gjort oss värdiga att motta dessa himmelska gåvor. Låt oss nu dela den heliga jungfrun Marias glädje över de stora ting du gjort med oss och i hennes efterföljd ställa hela vårt liv till ditt förfogande.

Fil 4:10–19 och Luk 16:9–15

Vi ber om Guds hjälp, så att vi i dag, liksom jungfru Maria, ställer hela vårt liv till hans förfogande, och blir en välluktande rökelse för Gud.

S:t Franciskus av Assisi påminner oss om ”att somliga ting i Herrens ögon är mycket upphöjda och betydelsefulla, vilka ibland av människor anses värdelösa och föraktade. Andra ting, vilka inför Gud hållas värdelösa och föraktade, är älskade och ansedda bland människorna.” Kanske bryr vi oss inte alls om det som Gud önskar av oss, vi kanske till och med föraktar det. Medan vi gärna visa upp det som för Gud är värdelöst.

Jag behöver granska mig själv för att se vad det är jag själv värdesätter: hur viktigt är det för Gud? Och det som är föraktat och värdelöst för mig: hur värdelöst är det för Gud? Då kan vi upptäcka att det jag föraktar hos mig själv inte alls är föraktat av Gud. Och det jag upphöjer hos mig själv kanske inte betyder något alls för Gud.

Då är det ganska överraskande att Jesus lyfter fram mammon: ”Använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket”. Vi ska skaffa himmelska vänner genom att vara generösa, genom att ge av det vi har, som ett tecken på att vi är uppfyllda av barmhärtighet. Det som motiverar oss är då inte en nuvarande bekvämlighet utan en evig belöning i evighetens hyddor.

Samtidigt pekar det på troheten i det lilla, i den nuvarande världen, som leder till ett trofast sinnelag och bevarandet av andliga och eviga ting. Den som är trogen i det lilla, i att dela med sig till de fattiga, är också trogen i det stora, genom att barmhärtigheten klamrar sig fast vid sin Skapare.

Aposteln Paulus skriver att Gud önskar att våra liv ska vara ”en rökelsedoft, ett offer som Gud tar emot med välbehag.” Denna rökelsedoft är vår generositet och medkänsla, det som Jesus vädjar till oss om, som finns i vårt innersta, vår inre värdighet, det som hjälper oss att inte förslavas under mammon. ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. För att tjäna Herren krävs att vi övar dygder medan mammon kräver övning av laster. Herren önskar skarpsynta tjänare medan mammon vill ha enögda. Herren önskar ordnade ödmjuka tjänare medan mammon önskar oordnade och arroganta tjänare. Till sist kräver både Gud och mammon uppmärksamhet alltid och överallt. Vi kan inte ge två herrar samma uppmärksamhet samtidigt. Om vi ska tjäna Herren krävs det att vi troget och helhjärtat tjänar endast honom med full uppmärksamhet, och ställer hela vårt liv till hans förfogande.