Tillvarons sanning kan gå i dialog med allt

Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.

Jud v. 17, 20b–25, Ps 63, Mark 11:27–33

Vi ber om vishetens gåva, så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja, vad som gläder honom, vad han önskar av oss och vad som är välbehagligt för honom.

Jesus framträder med auktoritet och man undrar vad han har för fullmakt att handla så. Som Guds eviga skaparord, Logos, avslöjar han inte hemligheten om sig själv, men han uppträder som den sanne filosofen, med evig visdom och sann människokännedom. När kristendomen anklagades för att komma med nymodigheter, en nyuppfunnen religion, argumenterade tidiga kristna tänkare, som den helige Justinus (100–165), för att all antik visdom och uppenbarelse kom från kristendomen. Grekisk filosofi finner sina rötter i Mose undervisning och de hebreiska profeterna…

Gränsen går där Anden förloras.

Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag.

1 Pet 4:7–13 och Mark 11:11–26

Vi ber om att bönens ande ska genomsyra allt och hjälpa oss att bära frukt.

Jesus och hans lärjungar rör sig mellan Betania och Jerusalem, mellan ett fikonträd utan frukt och ett tempel utan bön: ”Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: ”Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste”. Och frågan är ju då vad han finner när han kommer till oss, i vårt Betania och vårt Jerusalem?

Enheten otänkbar utan prästämbetet

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

1 Mos 22:9–18, Heb 10:4–10, Matt 26:36–42

Vi firar vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen, och ber att bönens ande ska uppfylla och genomsyra våra kloster, kommuniteter, församlingar och allt i våra egna liv.

Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Det betyder att vi alla är kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske översteprästen. Han frambar sig själv som Offergåvan, förenade med honom frambär också vi, varje dag, våra liv som en offergåva.

Gud har skapat rum i himlen åt det förgängliga gräset

Vår Gud och Fader, genom den helige Augustinus förkunnelse nådde ditt glädjebud till Englands folk. Låt hans möda för din sak bära bestående frukt i din kyrka.

1 Pet 1:18–25 och Mark 10:32–45

I dagens evangelium ser vi lärjungarnas bävan och rädsla. Då samlade Jesus de tolv, det var en yttre men också inre samling, för att förbereda dem för det som väntade, hans lidande, död och uppståndelse. Så vill Herren samla oss, varje morgon, i vår bävan och rädsla. Vi behöver denna yttre och inre samling då han genom sakramenten drar oss in i trons mysterium och gör oss beredda på det som skall komma, lidande och död. Uppfyllda och förvandlade av hans Ande blir vi själva liksom brödet på altaret, mer och mer det vi redan är, Kristi kropp.

Liksom lärjungarna är vi färgade av den värld och…