Upp 4:1–11 och Luk 19:11–28

Fader, du alla goda gåvors givare, som låter vår glädje bli fullkomlig om vi tjänar endast dig, låt det vara vår högsta lycka att älska och tillbe dig.

Vi ber om nåden att få ge mer uttrymme åt att tacka Gud, att använda de gåvor han ger oss, att tro, hoppas och att älska.

Johannes ”såg en dörr som stod öppen till himlen”. Dörren står öppen till himlen för oss, den dörr till himlen som Jesus har öppnat för oss. Redan nu verkar det himmelska livet med sin logik: "Jag säger er, var och en som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han har." Den som använder det han har fått får mer, medan den som håller allt för sig själv förlorar allt. Det kan vi se redan i våra jordiska liv: ”Den ene är rundhänt men får bara mer, den andre snålar och har ändå inget. En givmild människa får rikt igen, den som mättar andra blir själv mättad” (Ords 11:24–25).

Det mänskliga livet fungerar enligt denna princip, att den som tackar Gud, den som tror, hoppas och älskar, hon eller han får mer och mer av Gud. Men den som inte tackar, den som inte tror, hoppas och älskar, förlorar allt det den tror sig ha. Ju mer vi tar emot desto mer måste vi ge tillbaka. Vi kan se detta i naturen, bland djuren som är så mycket bättre än människan på att ge tillbaka till sina välgörare vad de tagit emot. Marken tar emot regn och sol från himlen och som tack så börjar den frambringa alla möjliga blommor och växter för att tacka. Men människan måste förlora vad hon ägde för att inse värdet av det hon ägde. Människan kan känna förlusten av något mer än ägandet av det. Därför bör vi öva oss i att alltid tacka, att aldrig gå till sömns utan att först ha mediterat över allt vi har fått under dagen, och låta våra liv vara som älven som strömmar tillbaka ner i havet, Gud själv, av ren tacksamhet. Att tacka är att ge tillbaka allt till Gud som gett oss allt, och samtidigt öppnar vi oss för att kunna ta emot ännu mer.

Vi blir välsignade när vi använder det vi har fått. S:t Bonaventura skriver att den som har längtan efter att lyssna får gåvan att förstå. Den som har viljan att arbeta får gåvan att utföra det. Den som har lust till att lyda Gud får förstånd. Den som är rättvis får vishet, och så vidare. Aposteln Paulus skriver: ”den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd” (2 Kor 9:6). Och Jesus säger: ”Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er” (Luk 6:38).