Apg 22:3–16 och Mark 16:15–18
Barmhärtige Gud, du undervisar hela världen genom aposteln Paulus livsöde och lära. Låt oss, som firar nådens under med honom, ta honom till vårt föredöme och inför människor av alla slag bli vittnen om din sanning.

Vi firar den helige Paulus omvändelse, en modell för kyrkans fortgående omvändelseprocess. Så låt oss i dag, när vi avslutar böneveckan för kristen enhet, be om nåden att aldrig sluta vandra den omvändelsens väg som aposteln Paulus visar hela kyrkan, omvändelsen i Kristi ljus.
Vi lyssnade till den andra berättelsen i Apostlagärningarna om Paulus omvändelse. Där beskriver själv hur han på väg till Damaskus plötsligt omges av ett bländande ljussken. Paulus mediterade ofta över detta Kristi ljus som hade lyst upp hans hjärta, ett ljus spred sig runt omkring honom: ”Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus” (2 Kor 4:6). Ljuset påverkade och förvandlade honom, så att han istället för att fokusera på egna styrkor vågade möta sin svaghet. I ljuset som strålar fram från Kristi kors, Guds kärleks passions och barmhärtighets ljus, vågar vi se oss själva, sådana vi är. I mötet med vår svaghet får vi tillbaka vår storhet, i Kristus.
Paulus mötte det bländande ljuset, vilket gjorde honom blind, för ingen kan se Gud utan att dö bort från sig själv tillsammans med Kristus. Kärleken ledde honom genom mörkret, så att han vågade se sitt eget mörker och förstå vem han djupast sett var, fram till det stora mysteriet som är ljus i sig självt men mörker för oss. Så kom en annan människa till hjälp, Ananias: ”Saul, min broder, öppna dina ögon och se!”, det är kyrkans hjälp, det sakramentala livet. Paulus döps och tar emot Eukaristin.
Paulus omvändelse var en smärtsam process, en stegvis förvandling, där Kristi ljus gav honom en stark inre glädje och frid (2 Kor 7:4), tacksamhet (Kol 1:11–12), när han misslyckades fick han kraft att resa sig på nytt, att aldrig ge upp, att ständigt börja om (Apg 14:19–21), att uthärda allt (Rom 5:3–5), mer och mer uppfylld av lovsång och tacksamhet. Med tiden fick ha den inre styrka och frimodighet som gjorde honom till kyrkans store byggmästare.
Kyrkan fortsätter skåda in i detta ljus som sken in i Paulus liv, det omvändelsens ljus som strålar fram i Eukaristin, för att vi mer och mer ska förstå vilka vi själva är och vad Gud kallar oss till, genom att vi omvänder oss och låter oss förvandlas i Kristi ljus, finner vår identitet i Kristus, så att Guds kärleks ljus får lysa upp hela världen, genom oss.