Enheten otänkbar utan prästämbetet

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet.

1 Mos 22:9–18, Heb 10:4–10, Matt 26:36–42

Vi firar vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen, och ber att bönens ande ska uppfylla och genomsyra våra kloster, kommuniteter, församlingar och allt i våra egna liv.

Jesu Kristi översteprästerliga ämbete är grunden både för det allmänna prästadömet som gäller alla döpta och för Kyrkans vigda präster. Det betyder att vi alla är kallade att bli alltmer kristuslika, barmhärtiga och trogna redskap för Jesus Kristus, den himmelske översteprästen. Han frambar sig själv som Offergåvan, förenade med honom frambär också vi, varje dag, våra liv som en offergåva.

Som evig överstepräst ber han alltid för oss, han vädjar ständigt och manar gott för oss inför Fadern (Heb 7:25), och i sin stora kärlek sänder han Hjälparen den helige Ande, som tröstar, försvarar, vägleder, formar och gudomliggör oss. All vår bön utgår från och är en delaktighet i vår evige översteprästs förbön. Genom inkarnationen förde han med sig den lovsång som i de himmelska boningarna ljuder i all evighet till jorden och han fortsätter leda denna bön och lovsång genom sin kyrka, som oavlåtligen lovar Herren och ber för hela världens frälsning. I liturgin stämmer vi in i den ytterst harmoniska lovsång som Sonen sjunger inför Fadern.

Abraham och alla andra förebilder för prästämbetet i Gamla förbundet når sin fulländning i Kristus. Han som säger vid sitt inträde i världen ”Se, jag kommer för att göra din vilja”, och i Getsemane ”Inte som jag vill utan som du vill, Fader, låt din vilja ske.” Kristi offer är ett enda, fullgjort en gång för alla och ändå blir det ständigt närvarande i kyrkans Eukaristiska offer. På samma sätt blir Kristi enda och enastående prästadöme ständigt närvarande i alla som vigts till präster. Kristus är huvudet för sin kropp, herde för sin hjord, överstepräst vid frälsningsoffret. Därför handlar prästen i kraft av vigningens sakrament in persona Christi Capitis. Eukaristin leds av Kristus själv, det Nya förbundets överstepräst och prästen handlar i Kristi, huvudets, person. Prästen handlar, i Eukaristin, inte som Kristi kropp utan i första hand som Kristus huvudet. Därför är prästen vänd, som Kristus, till de troende och ser dem, deras blickar möts.

I sin kärleks plan bestämde Fadern att Kristi enda prästämbete skulle leva vidare i sin kyrka genom alla tider. Och prästämbetet är en nyckel till enheten! Br Wilfrid Stinissen OCD skrev 2007 i Bergets vänbrev om enheten, att enheten är otänkbar utan prästämbetet: ”Utan prästämbete ingen Eukaristi, och utan Eukaristi ingen enhet” (1 Kor 10:17). Prästämbetet är nyckeln till enheten, liksom det endast kan vara ETT offer så kan det endast vara ETT prästämbete.