Den skapade världen, ett utflöde av godhet

Dom 2:11–19, Ps 106, Matt 19:16–22

Gud, för dem som älskar dig håller du osynliga gåvor i beredskap. Tänd din kärleks eld i våra hjärtan, så att vi älskar dig i allt och mer än allt och en gång ser de löften infrias som övergår allt vi kan önska eller tänka.

Inte bara den unge mannen utan filosofer har i alla tider varit intresserade av det goda. Det goda antingen som en god mänsklig handling eller något gott i skapelsen, det individuellt goda eller det gemensamma goda, det begränsade goda eller det högsta goda. Utifrån detta säger Jesus att endast en är god, en person, Gud själv, oskapad, före och överskridande allt skapat.

Dionysios Areopagita undervisar om att Guds första namn är ”det goda”. Utifrån detta belyser S:t Bonaventura den heliga Treenighetens mysterium som ett utflöde av det goda, som meddelar sig och breder ut sig i Gud och utanför Gud. Gud är alltså inte en självtillräcklig, statisk och inaktiv singularitet utan en dynamisk mångfald. Det är en oerhört vacker aspekt av vår förståelse av Gud som treenig, Guds triadiska existens. Att Gud existerar i en utströmmande dynamik av treenig existens. Det goda är ett utflöde av det goda som emanerar oändligt ut från Gud, som godhet, genom Sonen och den helige Ande, Faderns gudomliga utflöden.

Detta oskapade goda som är Gud själv breder ut sig inom Treenigheten, i samspelet mellan Fadern, Sonen och den helige Ande. De genomtränger varandra, kommunicerar allt, delar allt och förlänger sig själva och det goda utanför sig själva, i tid och rum. Så flödar det goda in i skapelsen, som ett utflöde av Gud själv, och in i människan, som en dragning till det goda. Vår viljas och längtans inriktning på det goda visar hur nära skapelsen är sin Skapare. Viljan att hjälpa andra förbinder oss med himlen. Vi är bestämda till det goda, att njuta av Gud i allt och att genom delaktighet i det goda samla tillgångar i himlen. Det högsta goda har en sådan kraft att ingenting i skapelsen kan älska eller älskas utom genom en längtan efter detta goda, därför är vår vilja och längtan är inriktad på det goda. Genom det goda ser vi hur nära skapelsen är sin Skapare. Vår vilja att hjälpa andra, särskilt de fattiga, är något gott som leder till Gud. När vi ger till de fattiga får vi en skatt i himlen, säger Jesus. Vi är inte bestämda till att leva i skuld, utan till det goda, att samla tillgångar i himlen. Salighet är själva njutandet av det högsta goda, som Gud ger till alla som uppriktigt söker och längtar efter det.