1 Joh 1:5 – 2:2 och Matt 2:13–18

Fader i himlen, i dag har de oskyldiga barnen fått prisa dig, inte med ord, men med sin död. Låt oss, som med vår mun bekänner dig som Skapare och Herre, aldrig förneka dig i våra handlingar.

Vi firar i dag ”De heliga oskyldiga barnen i Betlehem”, mot bakgrunden av inkarnationen, att ett litet barn fötts i Betlehem, ett barn som är både Gud och människa i en person. Han är den store Konungen, fast på ett osynligt fördolt sätt. Stjärntydarna finner vägen fjärran ifrån. De kommer för att tillbe barnet som ligger i krubban men som samtidigt redan härskar över himmel och jord. När stjärntydarna förkunnade konungens födelse, blev Herodes förskräckt och sökte döda barnet för att inte förlora sitt rike. Hade han trott på barnet, skulle han ha kunnat härska här i säkerhet och i det eviga livet utan ände. Men nu blev han istället rädd, fastän detta barn inte alls kom för att störta honom utan för att störta djävulen, synden och döden. Herodes förstår inte detta, han förskräcks och blind i sitt raseri mördar han alla de oskyldiga barnen i Betlehem, i sin grymhet, för att förgöra en enda, den som han söker.

I Bibeln finner vi både föredömliga och avskräckande exempel. Vi behöver Herodes som en varning, för att ge oss en tankeställare. Inget förbarmande med de klagande mödrarna håller Herodes tillbaka, varken de sörjande fädernas dödsklagan eller barnens skrik och högljudda rop. I sin fruktan dödar han sitt eget hjärta, när han dödar kroppen på de små. Han tror sig vinna ett långt liv om han lyckas tillintetgöra honom som själv är Livet.

Herodes förfäras på sin tron av den som är nåden källa, liten och samtidigt stor, som ännu ligger i krubban. Utan Herodes vetskap fullföljer detta gudabarn sitt verk genom Herodes och befriar själarna som djävulen håller fångna. I sin gränslösa generositet upptar han fiendernas barn i skaran av Guds barn.

Det är också vår tros stora mysterium att Guds försyn även gäller det onda som sker i denna värld, det onda är inneslutet i den godes våld. Det onda kan aldrig vinna utan förgör till sist även sig själv. Barnen i Betlehem dör för Kristus utan att veta om det. Föräldrarna anar inte att det är martyrerna de begråter. Barnen som ännu inte kan tala får nåden att vittna om Kristus. Just så härskar han som har kommit för att härska så. Se, redan i krubban ger Befriaren frihet, redan ger Frälsaren frälsning. Men Herodes förskräcks och med sitt raseri mot gossen tjänar den värdslige kungen den store Konungen utan att veta om det. Som biskop Quodvultdeus (död 450) säger:

”O väldiga gåva av nåd! Vilken ära gavs inte barnen som fick segra på detta sätt! De kan ännu inte tala, men redan bekänner de Kristus. Ännu kan de inte använda sin kropp för strid, och ändå vinner de segerkransen.”