Från kunskap till vishet och kärlek

Syr 15:15–20, 1 Kor 2:6–10, Matt 5:17–37

Gud, du som vill komma till dem som har ett redligt och uppriktigt hjärta, gör oss genom nåden sådana att du kan bo i oss.

Vi ber i denna heliga Mässa om att Guds hemlighetsfulla vishet och kärlek ska genomsyra oss själva, vår gemenskap och hela Kyrkan.

”S:t Franciskus hade en djupare insikt i Gud än alla professorer, trots att han var enkel och olärd, därför att han älskade Gud mer” (S:t Bonaventura). Kärleken är det högsta och det enda som är värt att eftersträvas. Och Bonaventura säger vidare: ”Den gumma som har en liten trädgård, det vill säga kärleken och ingenting annat, skördar bättre frukter än den store professorn i sin kolossala park, han som känner tingens alla hemligheter och egenskaper”. Faran med kunskap och vetande ligger i begäret efter att tillfredsställa sin egen nyfikenhet. Det viktiga är inte vetandet för vetandets egen skull, utan visheten som växer genom helighet och kärlek.

Det är detta Jesus undervisar om när han förtydligar och skärper buden: vi ska inte lura oss att tro att det räcker med att inte göra det allra värsta, som att mörda. Men lösningen är ändå inte lagiskhet och orimliga krav. S:t Augustinus lär oss att vi måste ge dessa ord en andlig tydning så att vi kan förstå orden utan att det leder till orimligheter.

Det offer vi kommer med till Gud bär vi fram i vårt hjärta, Guds inre tempel. Om vi kommer ihåg att vi sårat någon annan ska vi skynda till försoning, inför Gud, men inte med fötterna utan med hjärtat, och inte med stapplande steg utan med kärlekens snabba steg. Och när vi har fallit är den enda boten att vi med ödmjukt hjärta ber om förlåtelse. ”Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg.” S:t Augustinus menar att motparten som Jesus talar om är Guds bud, hans lag och den heliga Skrift. Det är en motpart som getts till vår hjälp, som en kompanjon på vår väg. Guds ord bör man inte säga emot utan läsa och lyssna till, med en önskan om att bli förd till det rätta. I dag kommer vi med vördnad när vår himmelske Faders testamente öppnas, när vi lyssnar till Ordet, Guds bud, hans lag, den heliga skrift. Så förs vi in i Guds hemlighetsfulla vishet, det vishetens mysterium som Gud har berett åt dem som älskar honom.

Den som följer Kristus finner visheten i kärleken, och det på ett mycket konkret och personligt sätt, eftersom det handlar om hur vi hanterar vår vrede, vår irritation, hur vi väljer våra ord, hur vi lyssnar och får de rätta orden lagda i vår mun, de få och förnuftiga orden, vishetens heligt ordnade ja och nej.