Den korsfästa kärleken

Apg 14:21–27, Upp 21:1–5a, Joh 13:31–33a, 34–35

Allsmäktige, evige Gud, låt påskens mysterium fullbordas i oss, så att alla de som i dopet blivit födda till det nya livet under din skyddande hand bär bestående frukt och uppnår evighetens glädje.

Kära vänner, i dag, den femte påsksöndagen installeras påven Leo XIV. Han tar emot nycklarna till himmelriket, för att bära enhetens ämbete och uppdraget att vara klippan för Kyrkan. Vi ber alla för honom om mod och vishet att leda Kyrkan i en anda av sanning och kärlek. Han kommer att be för oss och styrka oss och mana oss att vara trogna. I tacksamhet ber också vi för vår nye påve Leo!

Paulus och Barnabas styrkte lärjungarna med orden: ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike.” Det kan verka konstigt att man uppmuntrar genom att säga att påminna om alla lidanden, men aposteln Paulus lär oss att ny kraft rinner till i den egna svagheten. Lidandet bereder väg för en större nåd, ja något nytt, oavsett om vi heter Leo XIV eller något annat. Det finns något djupt sakramentalt med lidandets frukter, vilket vi erfar genom att vi genom Jesu lidande får smaka hans återlösnings frukter i Eukaristin, det nya och eviga förbundets blod.

Mitt i lidandet såg Johannes detta nya, en ny himmel och en ny jord, och han hörde rösten: ”Se, jag gör allting nytt.” Evangeliet handlar om en ny sång, en ny himmel och en ny jord, ett nytt Jerusalem. Och det nya sammanfattas med ett nytt bud: ”Ett nytt bud ger jag er, säger Herren: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.” Men återigen är det genom många lidanden vi kommer in i Guds rike, genom den kärlek som lider, som ger sitt liv för sina vänner, vilket för alltid hör samman med Jesu passion, den korsfästa kärleken.

I denna kärlek finns skönheten, som inte förtröttas även om hon ger ut sina sista krafter, den kärlek som gör oss ständigt nya och skimrande vita. Det är därför den saliga jungfrun Maria är så vacker, ty kärleken gör människan vacker. Den som älskar har dött bort från det liv som åldras och dör och lever redan nu med Kristus och Maria hos Gud, kärlekens nya liv.

Kärleksbudet är ett nytt bud eftersom det gör människan ny. Hon förnyas och blir klädd "i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod". Och detta bud har en ny källa, inte den skrivna lagen, utan den Ande som Kristus utgjutit i våra hjärtan, kärlekens Ande. Kärlekens bud skapar också ett nytt förbund, kärlekens otroliga förmåga att ständigt hitta nya vägar till försoning och förnyad gemenskap. Även när det ser hopplöst ut fortsätter kärleken ändå att älska. Resten gör Gud: ”Se, jag gör allting nytt." Mitt i våra egna lidanden och vår egen svaghet får vi så smaka kärlekens nya liv.