DAGENS ORD

Var oss nära, Herre, i vår bön och omge oss med din barmhärtighet, så att vi, rena från synd, lever i din vänskap och ärver den härlighet du lovat oss.

1 Mos 17:3–9 och Joh 8:51–59

Vi ber om nåden att förbli i enheten med Sonen i kärlek till den ende Fadern, genom den helige Ande.

Jesus undervisar i johannesevangeliet om att det finns hopp för människan, att han är den som befriar henne, från hennes elände och förbannelse.

Jesus visar först att vi verkligen kan lita på honom och hans ord: ”den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden”. Det är ett starkt löfte om att vi inte är förutbestämda till att möta den eviga döden.

I just detta menar Jesu motståndare att de nu funnit något falskt och arrogant hos honom, när han talar om att den som bevarar hans ord inte ska se döden. Se på Abraham och profeterna, de höll Guds ord och ändå dog de alla. ”Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?” Om Abraham inte kunde undgå döden, då kan inte du det heller!

Jesus svarar dem genom att understryka betydelsen av att känna Fadern, för utan honom blir allt dött och obegripligt. Det är som F.W.J. Schelling skriver år 1809: Gud är den ende som ”kan begripas ur sig självt; det ändliga är däremot det som nödvändigtvis är i något annat och endast kan begripas utifrån detta”. Vi existerar endast i och genom Fadern, ”den ende till vilken allt annat endast kan förhålla sig till”. Sonen är den ende som i egentlig mening känner och är jämlik med Fadern: ”Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, … jag känner honom, och jag bevarar hans ord”.

”Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.” S:t Johannes Chrysostomos menar att denna dag är korsets dag, vilken Abraham hade pekat på genom sitt offer av baggen och Isak. Och han gladde sig över denna dag så som han blev glad över förbundstecknet, omskärelsen, då han log eller skrattade (1 Mos 17:10–19).

Så deklarerar Jesus att han ”är och var innan Abraham blev till.” Han Är utan ett förflutet, som S:t Gregorios den Store säger: ”Gudomlighet har ingen förfluten betydelse, utan är alltid”. Sonen är liksom Fadern och den helige Ande det evigt levande Livet som gör andra delaktiga av detta liv och därför ska ”den som bevarar Sonens ord aldrig någonsin se döden.”