Den andliga ekonomin
Den andliga ekonomin

Am 8:4–7, 1 Tim 2:1–8, Luk 16:1–13
Helige Gud, du som sammanfattat din lag i kärleken till dig och vår nästa, låt oss på denna väg nå fram till det eviga livet.
Ekonomi kan uppfattas som något smutsigt men samtidigt är det något mysteriöst med ekonomi som gör att vi kan tala om Guds ekonomi och Jesus talar ofta om det andliga livet med ekonomiska termer.
Jesu liknelse i dag vill just hjälpa oss att se ekonomiskt på vårt andliga liv. Att det till stor del handlar om tillgångar och skulder. Vi behöver hjälp att se vilka enorma andliga tillgångar vi har tillgång till. Det är allt detta vi kallar nåd, det vi tar emot av Gud i form av syndernas förlåtelse, tro, hopp och kärlek, sanning, ljus, barmhärtighet och evigt liv.
Utifrån detta andliga perspektiv har vi enorma tillgångar som vi kan använda för att köpa människor fria. Det är det Jesus talar om i bönen ”Fader vår”, att vi ska skriva av skulder som andra har till oss, liksom Gud har avskrivit vår skuld. I dagens evangelium blir detta så tydligt när förvaltaren skriver ned de skuldsattas skulder.
Liknelsen är en uppmaning till Jesu lärjungar i alla tider att skriva skulder, för att hjälpa de andligt fattiga och nödställda. När vi gör det lämnar vi tillbaka till Gud, det som är hans, inte vårt, och det blir till vårt eviga bästa: ”skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket”. Det vi gör för de fattiga och för Kristus förvandlar osäkra jordiska tillgångar till våra eviga oförgängliga skatter.
I Mässan ber vi för alla människor, vi skriver av andras skulder, det blir till välsignelse för de andra. Aposteln Paulus uppmanar oss till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, eftersom det behagar “Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen”. Han uppmanar särskilt männen att på varje ort “be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll”. Vi kan alla låta vår bön vara som ett välbehagligt offer åt Gud som kommer andra människor till godo.
Vårt liv är inte vårt utan Guds, vi lämnar allt tillbaka till honom, vi avstår från något och låter det komma andra till godo, så får vi vänner som tar emot oss i evighetens hyddor.

