Fräls oss ifrån ondo!

Joel 1:13–15; 2:1–2 och Luk 11:15–26

Allsmäktige, evige Gud, din kärlek övergår allt vad vi kan kräva eller önska. Omslut oss med din barmhärtighet: förlåt oss allt som tynger samvetet, och ge oss också det vi inte vågar be om.

Dagens evangelium utgår från att Jesus driver ut demoner och det leder till en omfattande reflektion om de onda makterna, demoner, demonernas furste Beelsebul, Satan och orena andar. Vi kan se att detta är en erfarenhet i alla kulturer och att alla religioner på olika sätt hanterar detta som vi kallar exorcism. Jesus var känd för att driva ut demoner, och det är ett uppdrag han ger vidare till kyrkan. Människor behöver överallt beskyddas mot den Ondes anslag och undandras hans välde. Det handlar djupast sett om alla människors liv, det är en helt avgörande fråga, i vilken anda och ande vi lever i och av.

Den helige Franciskus tjatar på sina bröder om att de aldrig får göra något i en anda som utsläcker bönens ande. När han så ger S:t Antonius av Padua uppdraget att undervisa bröderna i teologi så skriver han: ”Jag önskar att du ska föreläsa den heliga teologin för bröderna, men bara på det villkoret, att du inte utsläcker bönens och hängivelsens Ande.” Så bör också vi reflektera över i vilken anda vi gör olika saker, när vi läser, promenerar, ber, arbetar, är på retreat, äter och så vidare.

Jesu gör allt i den helige Ande, med Guds gode Andes förhållningssätt och kraft. I hymnen ”Veni, Creator Spiritus” kallas den helige Ande för ”fingret på Faderns högra hand”. Allt Jesus gör, det gör han med Guds finger. Det är med Guds finger som Jesus driver ut demonerna. Det behövs inte mer än ett litet finger mot det onda och när en person beskyddas mot den Ondes anslag och undandras hans välde, och då ”har Guds rike nått er”.

Fadern sänder Sonen och den helige Ande för att dra allt tillbaka till sig, och det är detta vi ser hända i evangelierna, när Jesus i samarbete med den helige Ande drar människor ut ur den ondes våld.

Man frågade Gregorius den store: varför blir våra kyrkor alltmer tomma? Han svarade: ”Därför att människor inte får erfara Gud, inte smaka Gud.” Kyrkans kris är att vi inte lever i denna anda, som drar människor ut ur den ondes våld, att vi inte låter oss bli attraherade av den heliga Treenighetens intimitet och vänskap som ”frälser oss från ondo”, att vi inte smakar och njuter av Faderns och Sonens och den helige Andes liv!