Trons omvändelsekaraktär

Allsmäktige, evige Gud, i dopet har du fött oss på nytt till vårt eviga liv. Kläd oss dag för dag i din rättfärdighet, till dess att löftet om odödlighet går i uppfyllelse.

Apg 16:1–10 och Joh 15:18–21

I dopet föder Gud oss på nytt till vårt eviga liv, vi tar emot den helige Ande, vilket förstärks i konfirmationens sakrament. Den döpta människan är därmed präglad av ett insegel som markerar att vi fullständigt tillhör Kristus och står i hans tjänst för alltid, med ett löfte om Guds beskydd.

Den apostoliska trosbekännelsen går tillbaka just på dopet i den tidiga kyrkan. Tre frågor riktades till den som skulle döpas: ”Tror du på Gud Fader allsmäktig, tror du på Jesus Kristus, Guds Son, tror du på den helige Ande?” Trosbekännelsen var ett trefaldigt svar på dessa frågor: Credo, ”jag tror”. Detta utgör ett positivt motsvarighet till det trefaldiga avståndstagandet: ”tar du avstånd från Satan, och alla hans gärningar, och alla hans bländverk?”. ”Jag avsäger mig detta, jag säger nej”: Abrenuntio. Det betyder att tron hör hemma i omvändelsen, i ett nytt sätt att vara, när jag i förtröstan på det som jag inte kan se vänder mig bort från det synliga, ”jag överlämnar mig själv, jag samtycker”. Det är detta vi läser om i den första läsningen: ”Den helige Ande hindrade Paulus och Timotheos från att förkunna ordet i Asien…”. När en dörr stängs på vår livsvandring, då kan det vara för att vi är på väg åt fel håll: vi ska inte till Asien utan till Makedonien. Eller för att Guds vägar inte är våra vägar, för att vi inte vet vårt eget bästa, vi har inte Guds ögon, hans utsikt över livet. Tron är omvändelse, en tillvarons vändpunkt. Det är en högst personlig process då det är min existens som måste vända om och förvandlas.

Paulus och Timotheos var inriktade på att ”förkunna ordet”, ”att förkunna evangeliet”, och de kristna ”befästes i tron”. Detta är avgörande i trons värld, att det inte är något som kan tänkas ut, inte ett resultat av mitt eget sökande och tänkande, utan ett Ord som kommer till mig utifrån, något som sägs till mig, som förkunnas. Jag hör frågan: ”Tror du?” och svarar ”Jag tror”. Tron är en gåva som föregår mig själv och alla mina tankar och mitt sökande. Tron är att ta emot det som jag själv aldrig förmår tänka ut. Orden är redan givna, jag kan inte göra vad jag själv vill med dessa ord. Som exempelvis Jesu ord i dag om motstånd: "Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er..." Att möta motstånd hör liksom till att vara kristen: "Har de förföljt mig, kommer de också att förfölja er." Det är något vi får räkna med. ”När de hade nått Mysien, ville de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu Ande”. Därför är det en fantastisk välsignelse att bli stoppad av Gud. När vi ser tillbaka kan vi se att Gud många gånger hindrat oss från att göra de dumma saker som vi var på väg att göra.

Så får vi nu och gång efter annan tillfälle att omvända oss: ”Abrenuntio” och ”Credo”, ”jag avsäger mig” och ”Jag tror”.