2 Mos 32:7–14, Ps 106:19–23, Luk 10:1–9

Herre, låt den helige abboten David föra vår talan, ty vi kan inte åberopa oss på egna förtjänster utan behöver stödet från den bedjande kyrkan i himmel och på jord.

Vi firar i dag S:t David av Munktorp, Bergets skyddspatron, och vi ber om hans förbön för Berget, för var och som är här, för svenska folket och för hela världen.

I Sverige var Kristus inte välkommen, men S:t David ville hit i alla fall. ”De kommer att döda dig precis som de har dödat andra munkar”. ”Det gör inget, jag vill försöka ändå”. Så var det för S:t David av Munktorp då han lämnade England för att predika evangeliet för svenskarna. Han riskerade allt, ville ge hela sitt liv för Kristus. Han följde Jesu befallning: ”Gå, jag skic­kar er som lamm in bland var­gar”. Om vi lever för Gud riskerar vi vårt jordiska liv. Om vi inte lever för Gud riskerar vi det eviga livet.

När benedictinmunken David från Ely i östra England fick sin kallelse, drevs han av kärlek till det svenska folket, och detta folks utsatthet. Han var som Mose, en som förde folkets talarn inför Gud. S:t Sigfrid hade sett de stora behoven av hjälp i kristnandet av Sverige och sökte efter fler missionärer från England. En av dem som hörsammade kallelsen och sändes till Sverige var munken David, som fått ge namn åt S:t Davidsgården och S:t Davids kapell.

Det var ett farligt uppdrag, han kom till Sverige efter att ha hört talas om det öde som drabbat S:t Sigfrids systersöner Unaman, Sunaman och Vinaman i Småland, vilka alla led martyrdöden. Men S:t David förtröstade på Herren, och kom med frid där det rådde ofrid, som Jesus säger: ”När ni kom­mer in i ett hus, så säg först: Frid över det­ta hus.” Det berättas att S:t David gjorde gott mot svenskarna på dagarna och bad för dem om nätterna, han förde många tusen svenskar till tro, och "mätt av år flyttade hem till paradiset”. S:t David kom med frid in i vår kultur, som ett svar på Jesu kallelse. Han släckte eldsvådor, botade själsilgt sjuka, räddade flera barn från döden.

Så låt oss be om hans förbön att vi idag ska kunna vara nya S:t David i vår sekulära förvirrade kultur: med stor kärlek till det svenska folket, med stort mod och utan rädsla, med stor förtröstan och frid, då vi bär det heliga evangeliet till svenskarna i dag. Må vi, som S:t David, förkroppsliga Jesu ord i vår tid och del av världen: ”När ni kom­mer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bo­ta de sju­ka som finns där och säg till fol­ket: Guds ri­ke är snart hos er.”