I ljuset från Sonen förklaras vad Kyrkan och vi är.

1 Mos 12:1–4; 3:1–7, 2 Tim 1:8–10 och Matt 17:1–9

Gud, du som bjuder oss att lyssna till din älskade Son, låt ditt ord vara vår andliga föda, så att vi för vårt inre kan se den härlighet till vilken Kristus har gått före.

Jesus hade sagt att några lärjungar inte skulle möta döden förrän de fått se Människosonen komma med sitt rike, och så tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes upp på ett högt berg. Jesus lyste själv som solen, han som är ljuset som ger alla människor ljus. Men också hans kläder, som är hans Kyrka, blev vita som snö. Detta är inte endast en förklaring av Jesus utan också av Kyrkan. Om hans kläder, som är vävda i ett stycke, inte hålls samman faller de av. De skinande kläderna betecknar Kyrkan som blivit renad i Lammets blod, ”Om era synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull” (Jes 1:18).

Petrus, Jakob och Johannes representerar Kyrkan på jorden. Petrus den ledande i apostlakollegiet, Herden för den universella Kyrkan. Jakob som den förste av apostlarna som lider martyrdöden, ett Kyrkans utsäde i världen. Johannes kärlekens apostel med särskild omsorg om Guds Moder. Det är den petrinska, den lidande och den marianska kyrkan, som förklaras i ljuset från Sonen, på det heliga berget.

Kristus förvandlades inför dem, för att allt ska förvandlas i honom. Petrus ser denna förvandling: ”Herre, det är bra att vi är med”. Trött på sorlet har Petrus kommit upp till ensamheten på berget. Här var han nära Kristus, hans själs bröd. Varför skulle han gå ner till arbete och lidande? Här vill han stanna: ”Om du vill skall jag göra tre hyddor här…”. Petrus ville göra tre tabernakel men det himmelska svaret visar att vi har ett enda tabernakel, ett som människor vill dela och splittra; Kristus Guds Ord, Guds ord i Lagen och i Profeterna. När molnet överskuggade dem och så bildade ett enda tabernakel över dem talade en röst ur molnet. Rösten sa inte ”Dessa är mina älskade söner”, utan ”Detta är min älskade Son,” eftersom endast en är Sonen, de andra är adopterade. Han är källan, de är kärlen. Petrus som längtade efter att få vila ut på berget får istället gå ner: för att predika ordet, för att arbeta med svett och möda, lida för att få äga den klädnad som vävs i vardagen med klarhet och skönhet i kärlek. Med Petrus får också vi gå ner för att tjäna, bli föraktade och korsfästa på jorden. För själva Livet kom ner för att dödas, Brödet kom ner för att lida hunger, Vägen kom ner för att bli trött under färden, Källan  kommer för att den skulle bli törstig.