Den plats där Jesus får vila sitt huvud

Neh 2:1–8, Ps 137, Luk 9:57–62

Fader i himlen, du har berett ditt rike för de fattiga och små. Ge oss en tro som inte vacklar, så att vi går den väg som den heliga Teresa har visat och hjälpta av hennes förbön får se din härlighet uppenbaras.

S:ta Teresa av Jesusbarnet (1873–1897), jungfru och kyrkolärare, lär oss "den lilla vägen till helighet". Vi ber om hennes förbön på vår väg till helighet.

Nehemja bad kungen om att få fara till sina fäders stad och åter bygga upp den, och S:ta Teresa av Jesusbarnet och alla helgon har alltid byggt upp kyrkan. De lär oss att vara den plats där Jesus kan vila sitt huvud. Jesus längtar under sitt jordeliv efter att få vara huvudet för kyrkan. Kyrkan är kroppen på vilken han kan vila sitt huvud. Så vår uppgift är att vara det vi redan är, Kristi kropp i världen. Så att han får vara huvudet och vi får vara hans kropp, platsen där han får vila sitt huvud, i en salig förening av jordiskt och himmelskt.

S:ta Teresa av Jesusbarnet lär oss att det inte är nödvändigt att göra stora saker, utan att vi med varje blick och ord, varje liten gest, kan vi visa vår kärlek till Gud. Inte för att andra ska lägga märke till oss, utan för att vi ser på Fadern, som har vänt sin blick till oss. Hon dör bort från sig själv och blir liten, hon visar "den lilla vägen till helighet”, att finna sig själv i att vara Faderns barn: ”För mig är bönen en hjärtats rörelse; den är en enkel syn riktad mot Himmelen, den är ett rop av igenkännande och kärlek; ... Jag gör som ett barn som inte lärt sig läsa, jag säger bara till Herren allt vad jag vill och Han förstår mig.”

På detta sätt behöver vi alla, i Jesu efterföljd, vända våra steg mot vår egen död, begravning, tystnad, för att där förvandlas och finna vår glädje i att vara Faderns barn.

Ett fåtal är kallade att sälja allt och ge åt de fattiga, som S:ta Teresa av Jesusbarnet, men ändå är denna fattigdomens attityd viktig och ett exempel för alla. Att vara en fattig tiggare inför Gud, att inse sin intighet, att vi inte kan äga något i egentlig mening, allt tillhör Gud, till och med mitt eget liv. Det är den fattigdomens attityd som föder förundran, tacksamhet och glädje.

Ofta möter Jesus människor som säger: ”Jag skall följa dig vart du än går… men låt mig bara göra det och det och det och det…” Sedan blir det ingenting av det hela. Men helgonen lär oss den lilla vägen, att vara den plats där Jesus kan vila sitt huvud. Jesus längtar under sitt jordeliv efter att få vara huvudet för kyrkan. Kyrkan är kroppen på vilken han kan vila sitt huvud. Så vår uppgift är att vara det vi redan är, Kristi kropp i världen. Så att han får vara huvudet och vi får vara hans kropp, platsen där han får vila sitt huvud, i en salig förening av jordiskt och himmelskt.