Du kommer inte fram till porten om du inte vill gå vägen

Herre, låt oss för evigt älska och frukta ditt heliga namn, ty inget kan skilja de dina från din kärlek och faderliga omsorg.

2 Kung 19:9b–11, 14–21,31–35a, 36, Matt 7:6, 12–14

Vi förnyar vår vilja att följa Jesus, vägen till Fadern genom den helige Ande.

Jesus säger: ”Gå in genom den trånga porten”, men som S:t Johannes Chrysostomos predikar kan man inte komma fram till porten om man inte vill gå vägen. Om du inte lär känna Kristus och följer honom är du som en som har hört talas om att honung smakar gott men aldrig har smakat den. Den personen känner till honungens namn men har ingen erfarenhet av hur god smak den har. Jesu ord handlar inte om målet i första hand utan om vägen som leder till målet. Jesus är inte slutmålet utan han är vägen som leder till Fadern och endast den som vandrar den vägen når Fadern.

Men det kan också vara så att vi velar fram och tillbaka, att vi både vill och inte vill, att vi är obeslutsamma. Därför säger Jesus: ”Den väg är smal som leder till livet”. Många går på den breda vägen vilket S:t Bonaventura menar handlar om de önskningar som flertalet söker. Hela vår kultur är uppfylld av de mångas önskningar, men dessa önskningar leder inte till livet. Istället behöver vi vända ryggen till våra egna önskningar, vilket först är motbjudande men det är i själva verket vishetens väg, den väg som leder till livet, glädjen och friden. Jesus lär oss att vandra denna väg: "Vishetens väg lär jag dig, jag leder dig på rätta stigar. Där kan du gå utan att möta hinder, springa utan att snava” (Ords 4:11–12).

Vägen som Jesus lär oss att vandra är inte våra egna önskningars väg utan handlar om vad Gud önskar av mig. Ytterst handlar det om Jesus själv, att han själv är vägen som leder till Fadern. Jesu Kristi mänskliga kropp hans kött är den smala vägen till det eviga livet. Det är i inkarnationen som Guds Son uppenbaras i sitt eget kötts tempel. Kristi mänskliga kropp, hans eget kött, är Ordets eget tempel, där han lever och uppenbarar sig, och det är detta kött han ger till oss i Eukaristin. Dopet är början på det sakramentala livet och den nödvändiga förutsättningen för att kunna ta del av, och äta, Kristi livgivande kött. Dopet har en heliggörande verkan men Eukaristin rymmer alla aspekter av inkarnationen.

Så är kyrkan sakramentala liv en fortsättning på inkarnationen och den väg som vi måste vilja vandra om vi ska nå fram till Fadern och det eviga livets glädje och frid.