Att bygga sitt liv på stadig grund

Jes 26:1–6 och Matt 7:21, 24–27

Låt din makt vakna upp, o Herre, och kom till vår frälsning, så att din nåd röjer undan de hinder som synden har rest i vår väg.

S:t Bonaventura (1221–1274) ger andliga råd för att hjälpa människan att bygga sitt liv på en stabil grund. Det är andliga övningar i hur vi ska bygga våra liv så att de vilar på berggrund eller på en klippa, blir som en befäst stad, som ett inre Jerusalem. Han ser detta hos S:t Franciskus (1182–1226), en man som var så förankrad i Gud med hela sitt liv att han var som en ointaglig stad, ett inre Jerusalem, uppfylld av frid och fred.

Att bygga sitt liv på en stabil grund liknas i Bibeln vid att ens liv vilar på berggrund eller på en klippa. Profeten Jesaja, säger i den första läsningen: ”Förtrösta då på Herren till evig tid, ty Herren, Herren är en evig klippa”. Gud är min fasta punkt i tillvaron och jag får varje morgon ställa mig på denna klippa, genom att överlåta mitt liv åt Gud och lita på honom. I den heliga Mässan gör jag mig hemmastadd i denna verklighet, mitt liv blir en ointaglig stad, mitt oroliga hjärtan får ro. Här är jag som ”en klok man som byggde sitt hus på berggrund”.

Det är den ena sidan, den kontemplativa sidan, det kontemplativa förhållningssättet, då vi sätter all vår förtröstan och tillit till Gud, då vi blir stilla och lyssnar till vad Gud vill säga.

Den andra sidan är aktiv och handlande. För Jesus säger: “Inte alla som säger ‘Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja. Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.”

I tron möts bön och arbete, det passiva och aktiva försonas, kontemplation och handling är ett.

Ibland får vi för oss att tro handlar om att prata men Jesus lär oss att det tvärtom handlar om lyssnande i kombination med handlande, att lyssna på Guds röst och att göra hans vilja. På samma sätt är bön inte prat, utan ett samtal som når oss ända in i hjärtegrunden som personer. Vår gudsrelation är alltså inte prat utan lyssnande och handlande, en form av dialog i att möta varandra, då Gud först kommer mig till mötes och sedan övar jag mig i att i allt komma närmare honom. Gud är mitt livs stabila grund, han kommer till mig varje dag och stund, i smått och stort, Herrens ständiga ankomst, och jag går honom till mötes genom att bygga mitt liv på Gud, han som är en evig klippa.

Jag övar mig i att bli stilla, samlad, att lyssna och att handla, att förtrösta på Herren och att gå den väg han visar. Det är en ständigt fortsatt övning i att bygga mitt liv på en fast berggrund.