Platsen där Jesus kan vila sitt huvud.

Fader i himlen, du gav den helige Hieronymus en ljuv och levande känsla för varje ord som utgår ur din mun. Undervisa oss nu och ge oss näring genom Skriften, så att vi där finner livets källa.

Job 9:1–12, 14–16 och Luk 9:57–62

Vi firar S:t Hieronymus (347–420), präst, kyrkolärare, bibelöversättare och ber om en svensk katolsk bibelöversättning och att vi efter hans föredöme öppnar oss för Guds ord och har den heliga Skrift som vårt andliga livs källa.

Job är övergiven av Gud, som Jesus på kor­set. ”Varför döljer du ditt ansikte för mig?” Jesus delar denna övergivenhet: ”Män­ni­sko­so­nen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Och vi kallas att dela hans övergivenhet, att förena vår ensamhet, våra lidanden, med honom. Då blir övergivenheten en väg till liv. Att förenas med Kristus i Eukaristin; som offer och kommunion, död och uppståndelse. Vi behöver alla, i Jesu efterföljd, vända våra steg mot vår egen död, begravning, tystnad, för att där förvandlas och finna vår glädje i att vara Faderns barn.

När S:t Franciskus av Assisi talade om fattigdom använde han ofta dagens evangelietext: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Av denna anledning instruerade han bröderna att bygga enkla hus som de fattiga och att bo i dessa inte som sina egna, utan som pilgrimer och främlingar i en annans hus (1 Pet 2:11). Han brukade säga att pilgrimernas lag var att ta skydd under en annans tak, att törsta efter sitt hemland och att resa fridfullt. Ibland beordrade han bröderna att riva ett hus som de hade byggt eller att flytta ut från det om han märkte något som strider mot evangeliets fattigdom. Fattigdomen var grunden för Orden, på vilken hela strukturen i deras religiösa liv så i grunden berodde på att den skulle stå fast om fattigdomen var fast och kollapsa helt om fattigdomen undergrävdes.

Ett fåtal är kallade att sälja allt och ge åt de fattiga, men fattigdomens attityd är viktig och ett exempel för alla. Att vara en fattig tiggare inför Gud, att inse sin intighet, att vi inte kan äga något i egentlig mening, allt tillhör Gud, till och med mitt eget liv.

Ofta möter Jesus människor som säger: ”Jag skall följa dig vart du än går… men låt mig bara göra det och det och det och det…” Och sedan blir det ingenting av det hela. Men helgonen, som S:t Hieronymus, lär oss att vara den plats där Jesus kan vila sitt huvud. Vår uppgift är att vara platsen där han får vila sitt huvud.

Vi ber så med S:t Hieronymus: ”Herre, visa mig din barmhärtighet och gläd mitt hjärta. Jag är lik den man på vägen till Jeriko som överfallits av rövare, sårats och lämnats att dö. Du gode Samarit, kom till min hjälp. Jag är lik det får som har kommit vilse. Du gode Herde, sök upp mig och för mig hem efter din vilja. Låt mig få bo i ditt hus i all min dags tid och prisa dig i evigheternas evighet med dem som där äro”.