En mission där mystik och teologi hålls ihop

2 Sam 7:4–17 och Mark 4:1–20

Evige Gud, du som gjorde den helige Thomas till ett lysande föredöme i strävan och helighet och studiet av sanningen, låt oss ta lärdom av hans undervisning och vägledas av hans liv.

Vi firar i dag S:t Thomas av Aquino och ber om hans förbön för kyrkans mission och vårt eget uppdrag att gå ut och förkunna evangeliet i världen.

Gud är såningsmannen som går ut ur sig själv och sår sitt skaparord både i skapelsen och nyskapelsen, i naturens och nådens liv. Guds ord har redan i skapelsens begynnelse såtts in som frön i alla ting och i människans natur. Vår uppgift är att upptäcka dessa gudomliga frön som finns fördolda i allt och att utveckla dem, vara skapelsens präst och föra dem tillbaka till Gud.

Också människan behöver gå ut för att så. Guds ord, evangeliet, måste förkunnas också i varje tid: ”Hör! En man gick ut för att så”. Det finns i dag en oerhörd hunger efter en ny evangelisation i Europa och vi kan se dagens helgon, S:t Thomas, som ett exempel på en som förstod detta, som en del av sin kallelse, som dominikanbroder i S:t Dominicus profetiska anda. Det går inte att föreställa sig S:t Thomas utan den evangeliserande gåva som S:t Dominicus förmedlade i Kristi efterföljd. För S:t Thomas var missionen både mystik och teologisk eftersom mission är den mest fulländade formen av liv där mystik och teologi hålls ihop, mystik levs inte isolerat utan är kopplat till ett uppdrag i evangeliets tjänst.

Thomas av Aquino skriver att ”det är nödvändigt för fulländning av det mänskliga samhället att det finns personer som ägnar sina liv åt tystnad och stillhet”. Tystnaden är inte bara till godo för oss själva utan bidrar också till det goda för hela det mänskliga samhället. Det som sker i stillheten blir till glädje för andra, som kardinal Sarah skriver: "Bön och tystnad kommer att rädda världen.”

Men det finns fortfarande mycket motstånd inom oss, som gör att vi kväver Guds ord med alla våra bekymmer, vi avvisar Guds Ord med vår attityd och på olika sätt hindrar vi Ordet från att få fäste i oss, slå rot och växa. Vårt andliga liv är en åker som behöver omvårdnad. Vi behöver öva oss i självkännedom, så att vi ser vad som hindrar Guds ord i våra liv, men också öva oss i att se den goda jorden inom oss, se det som faktiskt växer och bär frukt.