Att dras till Guds kärlek

Rom 11:29–36, Ps 69, Luk 14:12–14

Fader, du förde den helige Martin på ödmjukhetens väg till himlens härlighet. Låt oss följa hans höga exempel, så att vi får dela hans ära.

Vi firar den helige Martin de Porres som dog den 3/11 år 1639 i Lima, Peru. Fadern var spanjor och modern ättling till afrikanska slavar. Han utbildades till sjukvårdare, blev lekmannadominikan och ägnade sig särskilt åt omsorg om sjuka. Förde ett ödmjukt liv och älskade den tysta tillbedjan inför tabernaklet.

S:t Bonaventura skriver om dagens evangelium, att Jesus här instruerar oss i hur vi ska göra när vi bjuder på en måltid för att dra oss bort från jordiska gemytligheter och dra oss till gudomlig kärlek.

Den helige Martin de Porres personifierar denna rörelse till Guds kärlek. Dels genom omsorgen om de sjuka och dels genom att han älskade den tysta tillbedjan inför tabernaklet. Han var ofta i timmar gömd i kyrkans sakristia i längtan efter att få motta altarets allraheligaste sakrament. Han hade upptäckt att han behövde bli stilla inför Kristus. Inför den korsfästes kärlek kunde han inte hålla tillbaka sin gråt. I stillheten inför Kristi närvaro får all oro få tystna så att endast den brinnande kärleken finns kvar: ”Herre, fyll mitt hjärta med din kärlek” (Per Mases bön).

Vi behöver öva oss i att bevara denna uppmärksamhet, att vara kvar i Guds kärlek. Guds blick är ständigt vänd till oss och vi övar oss i att ständigt uppmärksamma denna hans kärleks blick. När vi vänder oss till honom, med hela vårt liv, i tystnad och stillhet och förundran, då förbereder vi oss så för den himmelska bröllopsmåltiden.

S:t Bonaventura menar att både den som bjuder på en måltid och den som blir bjuden bör se andligt på själva måltiden, så att vi har den andliga näringen och Guds kärlek i blickfånget. Ande och materia är försonade med varandra. Vi smakar att Gud är god när vi tillagar och känner smaken och doften av en maträtt. Vi ska liksom låta det jordiska och andliga mingla med varandra i detta liv, så att vi i allt söker Guds kärlek.

Dagens helgon kallades ”Martin av kärleken”. När han betraktade den korsfästes kärlek kunde han inte hålla tillbaka sin gråt. Kärlek är alltså inte bara ett ord, utan framför allt handling och erfarenhet. Det viktigaste i livet är att ta emot och erfara Guds kärlek, att vandra och växa i kärlek. Kärleken är målet för den andliga växten. Att älska, att vara älskad och att vara medälskad.