Den frid som världen varken kan ge eller ta ifrån oss

Gud, vår Fader, du som låter vårt eviga liv ta sin början i Kristi uppståndelse från de döda, ge oss en tro och ett hopp som aldrig tvivlar på att du håller vad du själv har lovat genom honom, Jesus Kristus, vår Herre.

Apg 14:19–28 och Joh 14:27–31a

Vi ber om inre samling, frid och fred i våra liv.

”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”. I Mässan påminns vi alltid om att Jesus ger oss frid, mitt i all oro och förvirring.

S:t Franciskus av Assisi som en heligt ordnad person (vir hierarchus). Det har att göra med en inre ordning, som gjorde att han kunde ta emot och sprida frid och fred. Han var som ett mikrokosmos, fylld av frid och fred, så att han både var ett inre fridfullt Jerusalem och i det yttre kunde komma med fred i en våldsam värld.

Motsatsen till S:t Franciskus är en person med oordnade tankar, som är splittrad, uppdelad, bekymrad för morgondagen, fylld av oro, förvirring, fantasier, föreställningar, problem och dilemman som aldrig försonas.

Bonaventura menar att Gud har gett oss S:t Franciskus som ett exempel att följa så att vi själva också kan bli heligt ordnade personer, bärare av frid och fred. Det beskrivs som att vi ”i vår tanke behöver ordnas efter förebilden: det himmelska Jerusalem” (Itinerarium mentis in Deum 4.7.4).

I änglarna, Skriften, traditionen och kyrkans sakrament, heliga ordningar och hierarkiska ledning får vi hjälp i denna formering. Här finns en symmetri, ordning och harmoni som människosjälen behöver eftersom hon är skapad som ett mikrokosmos i den stora harmonin som är makrokosmos.

Detta bör förstås som övningar i inre ordning, inre samling och fasthet så att vi blir som en ointaglig stad, ett inre befäst Jerusalem, liksom S:t Franciskus. Där kan vi komma fram till freden, där den verkligt fridsamme vilar från allt arbete med ett fridfullt sinne, som i ett inre Jerusalem (7.1.1). Så kan vi anpassas efter det himmelska Jerusalem så att det inre blir ett inre ointagligt Jerusalem, en hierarkisk ordning, en inneboende frid och fred som världen varken kan ge eller ta ifrån oss. Här når vi det som vi allra mest längtar efter, den sjunde dagens vila, sabbatsvilan i ett oändligt hav av frid och fred.

Vi behöver liksom Franciskus bli heligt ordnade efter den himmelsk förebilden, bli som en befäst stad, ett inre Jerusalem, så att Jesu ord förblir i oss och vi blir bärare av det liv han talar om: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet”.