Guds kontinuerliga närvaro

Rom 5:12, 15b, 17–19, 20b–21 och Luk 12:35–38

Gud, du har skapat oss till din avbild och låtit din Son lida döden för oss. Håll oss vakande i bön, så att vi lämnar denna värld rena från syndens fläck och med jubel finner vila i din barmhärtighets famn.

I dag övar vi oss i att vara ständigt närvarande i Gud och vi ber om om nåden att få dö en salig död.

Jesus är den nye Adam, hans liv, hans försoning av allt mänskligt och gudomligt i en person, hans tro, hopp och kärlek har upprättat allt det som synden skadat, i honom är vi helade och hela. Synden är lycksalig eftersom ”där synden blev större, där överflödade nåden än mer”, och döden leder inte till döden, i Kristus, utan till det liv som aldrig kan dö, eftersom det är det eviga livet, odödligheten.

Därför är varje dag en ny dag, varje dag är ett uppvaknande till livet, då vi fäster upp våra kläder och ordnar till våra lampor, så att de inte slocknar utan fortsätter brinna med den eld som Jesus genom sin allra mest brinnande passion tände på korset.

Vi vakar och väntar på Guds ankomst inte som om han skulle komma vid en specifik tidpunkt eller på en speciell plats, utan som att hans ankomst är kontinuerlig, alltid och överallt. Vi välkomnar Gud alltid och i allt vi möter, eftersom det är vår själs allra mest älskade vän som vi väntar på. Det är så vi fäster upp våra kläder och håller våra lampor brinnande. Alltid beredda att lyssna på honom och att göra hans vilja.

Kristus kallar oss varje morgon att fästa upp kläderna och hålla lamporna brinnande, och utan att vi märker det sker detta när vi tillsammans gör som han har befallt oss. När vi firar hans död och uppståndelse, när vi lyssnar till hans ord, i liturgin och när vi bryter brödet och tar emot honom med stor kärlek i den heliga Eukaristin. Då öppnar han sin genomborrade sida för oss i en förening av himmel och jord och vi öppnar oss för honom, för att ta emot honom helt och fullt.

Varje morgon bjuder han oss till detta kärlekens sakrament. Han kallar oss in i sin kärlek, och vi svarar, vi öppnar, vi är beredda, redo att alltid och överallt möta honom med kärlek, så att vi genast öppnar ”när han kommer och bultar på porten.” Det är då vi verkligen firar den heliga Eukaristin: ”Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem”.