Sakrament och kunskap
Sakrament och kunskap

Gud, genom korsets dårskap gav du din martyr Justinus en djup insikt i Kristi mysterium. Hör hans bön och hjälp oss att motstå villfarelsernas vindkast, så att vår tro håller fast vid sanningen, din Son Jesus Kristus, vår Herre.
2 Pet 1:2–7, Ps 91, Mark 12:1–12
S:t Justinus filosofen (100–165), som vi firar i dag, skriver runt år 150 om altarets allra heligaste sakrament: ”Denna föda kallas hos oss ”eukaristi”. Den får ingen annan del av utom den som tror att det vi lär är sant, har tvagit sig med det bad som ger syndernas förlåtelse och verkar pånyttfödelse, och som lever så som Kristus har befallt. Vi tar nämligen inte emot detta som vanligt bröd eller vanlig dryck, utan liksom Jesus Kristus vår frälsare blev kött genom ett Guds ord och för vår frälsnings skull fick både kött och blod, så har vi också blivit lärda att den föda som har välsignats genom den bön som består i ordet från honom är denne människoblivne Jesu kött och blod. Ur denna föda får vårt blod och vårt kött sin näring enligt den förvandling som sker.”
Genom Kristi kropp och blod får vi näring för vårt andliga och eviga liv. Men växten i det andliga livet berör hela livet och S:t Justinus visar att också kunskap, filosofi, hör till denna växt. I första läsningen betonar S:t Petrus denna kunskap som ytterst är en ”kunskap om Gud och Jesus, vår Herre”. Det är ”kunskapen om Jesus”, han som är ”stenen som husbyggarna ratade och som har blivit en hörnsten”, som ”leder till liv och gudsfruktan.” S:t Justinus talar om en ursprunglig allomfattande filosofi som hör samman med Jesus Kristus som Logos, den universella, rationella principen. Guds Logos är länken mellan Gud och människan, alltid närvarande i skapelsen, den rationella principen i kosmos, och det som gör människan till en rationell varelse.
Den andliga näringen i det sakramentala livet och kunskapen om Jesus Kristus förvandlar och gör oss ”delaktiga av gudomlig natur”. Det är trons förvandlande kraft som åstadkommer detta där det ena går över i det andra. Så binder aposteln Petrus samman tron med styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, broderlig omtanke och kärlek.

