Att tro, att förtrösta, att växa i tilliten till Gud
Att tro, att förtrösta, att växa i tilliten till Gud

Gud, du ger din sannings ljus åt dem som vandrar fjärran från din väg. Hjälp oss, som kallar oss kristna, att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd.
Apg 6:8–15, Ps 119, Joh 6:22–29
Jesus binder samman människans hunger efter föda med människans arbete: ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill”. Det är Människosonen, Jesus, Guds Son, som ger denna föda som är en sann föda till evigt liv. Han är den gode Herden som leder oss till gröna ängar och lugna vatten där vi får vila, på ett bestående sätt, på ett sätt som aldrig dör, eftersom Fadern har satt sitt sigill på honom: ”Detta är min älskade Son” (Matt 3:17), som ger evigt liv åt vem han vill (Joh 5:21).
Arbete är kopplat till föda och så är det också i Guds rike men nu handlar det om att tro, det är det goda arbetet, tron är begynnelsen till allt gott. Det viktigaste arbetet i dag är alltså att tro, att förtrösta, att växa i tillit till Gud.
Världen och livet visar sig själv för oss mycket utifrån var vi själva tittar, lyssnar, vart vårt fokus finns, vår tyngdpunkt. Om vi lägger tyngdpunkten på det som är allra djupast inom oss själva, det gudomliga varat, då kan vi överallt se och höra och upptäcka detta gudomliga liv.
Folket fann Jesus på andra sidan sjön och frågar: ”Rabbi, när kom du hit?” Men Jesus svarar inte på deras fråga, eftersom våra frågor inte är så viktiga, som vi tror. Gud svarar på det som är angeläget, våra djupaste behov, vår djupaste längtan. Och det vi längtar efter finns mycket närmare än vi tror, liksom den enkle Stefanos i den första läsningen ägde en vishet som ingen lärd kunde stå emot, så finns denna vishet också i det enkla, i vårt innersta djup.
Så låt oss ge utrymme åt det viktigaste i dag, alltså att tro, att förtrösta, att växa i tilliten till Gud, att lita på honom i allt.

