Att vända sina steg

Sak 8:20–23, Luk 9:51–56

Fader i himlen, du gav den helige Hieronymus en ljuv och levande känsla för varje ord som utgår ur din mun. Undervisa oss nu och ge oss näring genom Skriften, så att vi där finner livets källa.

Idag firar vi S:t Hieronymus (347–420), präst, kyrkolärare, bibelöversättare. Vi ber om hans förbön om att vi efter hans föredöme ska ha den heliga Skrift som vårt andliga livs källa.

Jesus vandrade ständigt med sina lärjungar. Att vandra som ett sätt att söka Gud, att åkalla Gud: ”Upp, låt oss gå och bönfalla inför Herren och söka Herren Sebaot. Jag själv vill också gå”.

S:t Hieronymus vände också sina steg mot Jerusalem. År 386 slog han sig ned i Betlehem, där han grundlade ett munkkloster och ett nunnekloster. Där ägnade sig Hieronymus åt ett intensivt skrivande. Han behärskade latin och grekiska, hebreiska och kaldeiska. S:t Hieronymus är översättarnas skyddshelgon.

Han lär ha haft ett väldigt hett temperament, men att han genom att vända sina steg lärde sig Jesu tålamod.

Jesus vände sina steg mot Jerusalem, mot lidande och död. På vägen mötte han människors motstånd och fiendskap. Istället för att bli upprörd och hetsa upp sina lärjungar mot dessa personer så undervisade han dem i konsten att älska sina fiender, tålamod, att stå ut med motgångar, förakt, bli illa behandlade och att under alla omständigheter behålla friden och lovsången. Det är andliga övningar för att lära oss att hantera ilska, rastlöshet och hetsighet.

Han undervisade om detta i sin kärleks passion, då han i sin trofasthet och i sitt tålamod, hade bestämt sig för att vända sina steg mot lidande och död. Han flydde inte, han var inte rädd att vandra genom främlingars land, av vilka han var tvungen att tigga om husrum. Lärjungarna gick på Jesu uppmaning i väg för att få tag på husrum. Men samarierna ville inte ta emot dem eftersom Jesus hade inriktningen mot Jerusalem.

Det blev ett tillfälle för Jesus att hjälpa lärjungarna att hantera sin ilska. De blev vansinniga i sitt raseri och ville kalla ned eld från himlen. I Vulgata står det att Jesus tillrättavisade dem med orden: ”Förstår ni inte vilken ande ni har i er?”. De trodde att de rördes av en rättvisans ande. I själva verket hade de låtit sig påverkas av en bitterhetens ande. Jesus ville lära dem att se vad som rörde sig i deras inre och att urskilja andarna, att pröva tankarna (1 Joh 4:1) och se om de kommer från Gud eller någon annanstans ifrån. Kristi ande är en ande av ödmjukhet och alla hans lärjungar behöver öva sig i denna anda och så imitera sin Mästare och Herre. Som det står i Vulgata att Jesus sa: ”Människosonen har ju inte kommit för att förgöra människors liv utan för att rädda dem.” Det är denna ande, denna tanke, vi ska släppa in och odla, en ande av barmhärtighet, ödmjukhet, tålamod. Det gällde de hetlevrade Sebedaios-sönerna, den hetsige S:t Hieronymus och det gäller oss.

Jesus ger oss så en andlig instruktion när det står att ”de fortsatte till en annan by”. Vi ska inte slåss utan fly. Jesus lär oss att inte gå i dialog med frestelserna, de onda tankarna, inte samtala med dem, inte diskutera, utan vända våra steg och fly till Gud.