Mysteriet, ett ljus och en öppen himmel

1 Joh 3:11–21, Joh 1:43–51

Gud, när jungfrun födde din Son lät du all mänsklig beräkning komma till korta. Låt oss, som blivit infogade i denna nya skapelse, bryta med allt som ännu binder oss vid den gamla människan.

I Eukaristin och i de bibliska texterna möter vi ett mysterium. Som S:t Augustinus (354–430) predikar: ”Ännu kan vi inte betrakta att han före morgonrodnaden föddes av Fadern. Låt oss då fira att han under nattens timmar föddes av jungfrun … att hans tabernakel är rest i solen … att han som Brudgummen träder ut ur sin kammare … Låt oss tänka på vår Herres, Jesu Kristi, krubba.” S:t Johannes Chrysostomos (347–407) undervisar om hur Jesus har trätt fram ur vår mänskliga natur, och han är född av en mor som är jungfru, men vi förstår inte hur han kan ha utfört detta under. Låt oss då inte trötta ut oss i försöken att upptäcka det. Låt oss hellre ödmjukt acceptera vad Gud uppenbarat för oss, utan att nyfiket försöka utforska vad Gud har dolt för oss. Då kommer vi att kunna förstå och älska. Mysteriet kommer då att bli ett ljus för oss, en öppen himmel. S:t Maximos Bekännaren (580–662) skriver: ”Stort är Guds människoblivandes mysterium […] Tron allena rymmer dessa mysterier, ty den är grunden som ger visshet om det som ligger utom räckhåll för sinnena och förnuftet.”

Guds Son blev kött, blev människa och förenades i en person, som sann Gud och sann människa. Det är ett mysterium att verkligen förundras över. Född av Fadern före all tid kom han ner till oss för att ge oss fred, åt dem han har utvalt, åt alla människor som vill förena sina viljor med Guds goda vilja. Vi är alla Kristi bröder och varandras bröder. Det är detta broderskap som växer fram runt Jesus, med början hos bröderna Filippos och Natanael, Andreas och Petrus. Här byggs en ny gemenksap, där bröder inte dödar bröder, utan älskar varandra. ”Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna”. Det finns bara en ras på jorden: Guds barns ras. Det finns endast ett språk, det som vår Fader i himlen lär oss, Jesu dialog med Fadern, ett språk som lever i oss genom den helige Ande.

Under jultiden övar vi oss i att ödmjukt falla ner inför detta mysterium i tillbedjan. Vi förminskar inte Guds storhet så att den passar våra fattiga koncept och förklaringar, utan förstår att detta mysterium i sin dunkelhet är ett sanningens och skönhetens ljus som leder människornas liv.