Hur urskiljer jag vad som är viktigt och oviktigt?

Rom 16:3–9, 16, 22–27 och Luk 16:9–15

Herre, du själv har gjort oss värdiga att motta dessa himmelska gåvor. Låt oss nu dela den heliga jungfrun Marias glädje över de stora ting du gjort med oss och i hennes efterföljd ställa hela vårt liv till ditt förfogande.

Vi ber om Guds hjälp så att vi, liksom jungfru Maria, kan ställa hela vårt liv till hans förfogande.

S:t Franciskus av Assisi påminner oss om det Jesus säger i dagens evangelium, ”att somliga ting i Herrens ögon är mycket upphöjda och betydelsefulla, vilka ibland av människor anses värdelösa och föraktade. Andra ting, vilka inför Gud hållas värdelösa och föraktade, är älskade och ansedda bland människorna." Somligt som Gud önskar av oss anser vi vara värdelöst, vi föraktar det till och med, försöker dölja det. Medan annat som Gud anser vara värdelöst det älskar vi desto mer, det har högt anseende, och det vill vi gärna visa upp.

Vi behöver granska oss själva. Vad är det som är viktigt i mitt liv, vad sätter jag högt och vad händer med det när jag ställer det i ljuset av vad som är viktigt för Gud? Och det som är föraktat och värdelöst för oss, vad händer när vi ställer det i ljuset av vad som i Guds ögon är värdelöst? Det kan vara så att det jag föraktar hos mig själv inte alls är föraktat av Gud. Det jag upphöjer hos mig själv kanske inte betyder något alls för Gud.

Så överraskar Jesus oss i dag, när han talar om mammon: ”Använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket”. Vi ska skaffa vänner genom att vara generösa, genom att ge av det vi har, som ett tecken på att vi är uppfyllda av barmhärtighet. Det är inte en nuvarande bekvämlighet som motiverar oss utan en evig belöning i evighetens hyddor.

Samtidigt är det troheten i det lilla, i det som gäller den nuvarande världen, som leder till ett trofast sinnelag och bevarandet av andliga och eviga ting. Den som är trogen i det lilla, i att dela med sig till de fattiga, är också trogen i det stora, genom att barmhärtigheten klamrar sig fast vid sin Skapare.

”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. För att tjäna Herren krävs att vi övar dygder medan mammon kräver övning av laster. Herren önskar skarpsynta tjänare medan mammon vill ha enögda. Herren önskar ordnade ödmjuka tjänare medan mammon önskar oordnade och arroganta tjänare. Till sist kräver både Gud och mammon uppmärksamhet alltid och överallt. Vi kan inte ge två herrar samma uppmärksamhet samtidigt. Om vi ska tjäna Herren krävs det att vi troget och helhjärtat tjänar endast honom med full uppmärksamhet, alltid och överallt.