Våra materiella och andliga tillgångar

1 Tim 6:2c–12 och Luk 8:1–3

Gud, vår Fader, alla goda gåvors givare, vi bekänner att du har givit oss allt vi har och är. Lär oss inse den oändliga vidden av din godhet och älska dig av allt vårt hjärta och med all vår kraft.

Vi mediterar i dag över våra pengar och tillgångar, och ber att också det ska bli till något betydelsefullt, för oss, på helighetens väg.

Med Jesus följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade, och det står att de alla hjälpte till med sina tillgångar. De ställde "sina tillgångar" till gemenskapens förfogande. Detta med tillgångar är mer än materia, ett utbyte av allt gott, av kyrkans alla tillgångar, mellan dem som har uppnått det himmelska fäderneslandet och dem som fortfarande vandrar sin pilgrimsgång på jorden. Dessa andliga tillgångar i de heligas gemenskap är kyrkans skatt som utgörs av det obegränsade och outsinliga värde som Kristi, vår Frälsares, försoningsgärning och förtjänster har inför Gud. Det är en verklig egendomsgemenskap, där ”allt mitt är ditt”, en faktisk solidaritet där vi fördelar andliga tillgångar i ännu vidare bemärkelse än materiella. Men också våra jordiska tillgångar ska vi inrikta på Gud och kärleken till våra bröder och systrar.

Gång på gång bekräftas det att "Kärleken till pengar är roten till allt ont”. Samtidigt är både de materiella och de andliga tillgångarna som vi har i sig själva något gott. Därför ställde de som följde Jesus "sina tillgångar" till gemenskapens förfogande, de hjälpte till med sina tillgångar.

Det handlar om kyrkan, bekräftelsen av en ny mänsklighet, en förening av himmel och jord. Alla hjälps åt, en bild för den jordiska pilgrimskyrkans enhet med den himmelska kyrkan. Kristus återger människan hennes höga värde, förvandlar våra tillgångar, till något nytt. Så kan kyrkan kan rena och ta upp alla individers och olika kulturers verkliga tillgångar och ändå förbli en enda kyrka. Det viktigaste bidrag som vi var och en kan ge, är främst oss själva, de vi är i Guds ögon.

Meditationen över våra pengar och tillgångar är en andlig övning, då vi rannsakar våra förhållningssätt och begär. Så talar aposteln Paulus om att vi behöver öva en enkelhetens och förnöjsamhetens attityd: dämpa begäret efter pengar och tillgångar, så att vi nöjer oss med det nödvändiga, ”för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder, skall vi vara nöjda”.