Bli stilla och lyssna till rösten som talar

Gud, vår Fader, du som i din Sons förnedring har upprättat den fallna världen, låt vår befrielse från syndens makt glädja oss nu och för evigt. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Sak 9:9–10 , Rom 8:9, 11–13 och Matt 11:25–30

På vår väg hem till Fadern, kommer vi i stillhet och tystnad till Sonen, genom den helige Ande, och vi litar på att han kan ge våra oroliga hjärtan vila och frid.

När vi kommer till den treenige Guden, tyngda av bördor, talar Jesus, som har ett milt och ödmjukt hjärta, om att han ger själen vila. Han talar och det sker. När vi kommer till honom sker det som han säger, han ger vila åt vår själ.

Aposteln Paulus skriver om att vi lever andligt, att Guds Ande bor inom oss, att vi är levande på ett nytt sätt genom att Jesu Ande bor i oss. Ja, det är ett andligt liv som verkar inom oss och ger oss vila.

Den som vill möta Gud behöver bara bli stilla, med en inre uppmärksamhet och ett lyssnande sinne, då är mötet oundvikligt. Det är ditt sätt att visa att du tror på Gud. Ibland skapar Gud tystnad omkring dig. Då vill han att du ska lyssna. Det kan hända att du sugs in i tystnadens rum som av en magnet. Där finns en tystnad och en stillhet som är absolut och som aldrig låter sig rubbas av något. En ren musik där varje ton faller som en kristalldroppe, mjukt och stilla. Inget är bortfuskat, allt är tydligt och vidöppet. Som S:t Johannes av Korset (1542–1591) diktar:

”Den stilla nattmystiken

och morgonglansen som i öster tronar,

den tystnade musiken

och ensamhet som tonar

och måltiden som eldar och försonar”.

Här, i tystnaden rum, finns inget att söka längre, inget att vinna eller förlora. Tystnaden drar dig in på ett djupare plan, där myggor och oväder är episoder som drar förbi utan att dra dig med. Frågor och problem som kommer emot dig krymper samman. Du får allt svårare att ta dem på allvar. Du håller på att klä av dig denna börda. Du lever med öppna händer och låter allt strömma vidare.

Därför går vi inte in i tystnaden för att avlägsna oss utan för att komma närmare, inte för att vi föraktar utan för att älska och se, varje skapad varelse, för att skåda tingen. Endast i tystnad når vi den kontakt med verkligheten som vi törstar efter.

För att förnimma tystnaden, behöver vi först lära oss att lyssna till ljuden. Lyssna till vindens sus, lövens prassel och fåglarnas sång. Vi upptäcker att allt detta inte stör tystnaden. Tvärtom, alla dessa ljud hör hemma i tystnaden. De förtätar tystnaden och gör den ännu mer förnimbar. Så, lyssna helt utan önskningar eller förväntningar eller omdömen. Bara lyssna!

Efter hand förvandlas vi av den välgörande tystnaden, och vi kommer till ro. Låt detta bli en dag då du smakar tystnaden så att du kan höra hur Jesus talar frid till ditt oroliga hjärta: ”Kom till mig, du som är tyngd av bördor; jag skall skänka dig vila. Ta på dig mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall du finna vila för din själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt”.