Tårarnas betydelse

1 Thess 4:9–11, Ps 98, Matt 25:14–30

Herre, du själv har gjort oss värdiga att motta dessa himmelska gåvor. Låt oss nu dela den heliga jungfrun Marias glädje över de stora ting du gjort med oss och i hennes efterföljd ställa hela vårt liv till ditt förfogande.

Vi firar vårfrumässa, med hela skapelsen och dess drottning. Vi ber i denna heliga Mässa om jungfru Marias förbön för hela skapelsen och om att vi själva ska växa i medlidande och kärlek.

Jungfru Maria är alla troendes mor. Hon visar vägen till den tillit som fördriver all rädsla! Jesus visar just att vår rädsla får tragiska konsekvenser, rädslan är motsatsen till kärleken. ”Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden”, som en av tjänarna säger. Vi ser också att omsorgen om skapelsen präglas av mycket rädsla, skam, moralism men det kristna bidraget är något helt annat. Att Gud vill ta hela vår person i besittning, integrera allt i våra liv, och då har känslorna en stor betydelse. Och man skulle kunna säga att tårarna är något helande, vad beträffar våra känslor.

Det är framförallt hos evangelisten Matteus som Jesus använder begreppet ”gråta och skära tänder”, ett lite svårbegripligt begrepp. S:t Bonaventura menar med stöd av traditionen att ögats tårar och tändernas gnagande är kroppens sätt att sörja och klaga över att vara utestängd från himlen. Det handlar då om vad som händer med kroppen hos en tjänare som är ”slö, dålig, oduglig” i Guds rike, när denne uppstår från de döda.

Men så finns det hälsosamma och välsignat saliga tårar. Syndarens hälsosamma ångern över ett missriktat liv. Hjärtat har genomborrats och det tar sig uttryck i tårar, men dessa tårar är hälsosamma och livgivande. Fäderna liknar det vid ett dop, ett tårarnas dop, en ny födelse, som ger människan livet tillbaka. Därför bad man om tårarnas gåva. Sådana tårar tvättar också ögonen rena, så att man ser klart. Hjärtat blir en källa, ett kärlekens tillflöde. Till skillnad från bedrövelse och svårmod som får hjärtat att krympa. Vi ser också att Jesus grät vid Lasarus grav, han grät över Jerusalems obotfärdighet. Paulus uppmanar oss att gråta med dem som gråter (Rom 12:15). Därför ber vi om nåden att kunna sörja och gråta över den nöd som finns i våra familjer och i hela vår värld. Dessa tårar är som jungfru Marias medlidande och den helige Andes natur, Tröstaren, som ger människans hjärta nåd till ånger och omvändelse, att hoppas på Guds nåd och förtrösta på hans hjälp, både för sig själv och för andra.