Anden låter oss erfara Guds kärlek invärtes

Apg 2:1–11, Rom 8:8–17,  Joh 14:15–16, 23b–26

Allsmäktige Gud, genom pingstens Ande samlar du och helgar kyrkan bland världens alla folk och länder. Utgjut Andens gåvor över hela jorden, och låt de under som du gjorde när glädjebudet först förkunnades ske också i dag i dina troendes hjärtan.

I dag firar vi den Helige Andes utgjutande i världen, Pingstdagen, människans konkreta och inneboende erfarenhet av Faderns kärlek, genom Sonen i den helige Ande.

När Jesus säger att Hjälparen ska undervisa lärjungarna om allt, ”han skall lära er allt”, så är det utifrån sammanhanget tydligt att det handlar om relationen till Fadern: ”jag ska låta er veta allt om Fadern” (Joh 16:25). ”Hela sanningen” handlar om den fullständiga uppenbarelsen av Fadern, det är en särskild form av vetenskap som inte bara låter oss lära känna Fadern utan placerar hela vårt varande i Fadern: ”Han har gett oss sin Ande, och därför vet vi att vi förblir i honom och han i oss” (1 Joh 4:13). Att känna Fadern på detta sätt är ingenting mindre än det eviga livet i sig självt, att ha evigt liv: ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus” (Joh 17:3). Anden är Guds kärleks stora gåva och den kosmiska rörelsen tillbaka till Fadern, genom Sonen.

Det talas alldeles för lite om Fadern i kyrkan i dag, kanske för att vi inte förstått att begreppet ”fader”, när det refererar till Gud, inte syftar på en mänsklig fader.

Gud kommer före varje distinktion av manligt och kvinnligt, Gud är inte heller en syntes av moder och fader. Gud är snarare den transcendenta källan till dessa båda realiteter. Den vackraste gåvan är att lära känna den ende som överallt annat är Fader, den ende ”efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn” (Ef 3:15).

Att lära känna Gud på detta sätt är det vackraste ögonblicket i en människas liv. Apostlarna fick ta emot denna gåva på Pingstdagen: gåvan att veta sig vara älskad, personligt, av Fadern, att finna sig själv i den flod av kärlek som flödar mellan Fadern och Sonen, i den helige Ande. Här finner vi Pingstdagens mysterium, människans erfarenhet av att vara indragen i Treenighetens kärlek och dela Faderns, Sonens och den helige Andes passionerade kärlek för människan, för hela skapelsen, så att vi kan leva försonade med oss själva, vår släkt, vårt eget folk och alla folk, med människans historia, med allt och alla ting.