Våra kroppar, ett tempel för Gud

1 Mack 4:36–37,52–59, Luk 19:45–48

Herre, vi prisar den heliga jungfrun Maria salig för allt vad du gjort med henne. Hör hennes böner för oss, och låt även oss få del av din nåd i hela dess rikedom.

När religionsförföljelsen mot judarna upphörde kunde de återinviga templet i Jerusalem, det var i mitten av december år 165 före Kristus. Till minne av denna händelse firas varje år chanukka, tempelinvigningsfesten. Sedan byggde Herodes den Store ut detta tempel som Jesus ofta återkom till och han sa: ”Det står i skriften: Mitt hus skall vara ett bönens hus”. Vi måste också varje dag påminna oss om att vi är tempel, där den helige Ande bor och ber i oss. Varje dag kallas vi att bli samstämmiga med den inre ständigt pågående bönen.

Vi ser detta tydligt i jungfru Maria och när vi i dag firar hennes tempelgång. Marias hela varelse var från första ögonblicket var vigd åt Gud, en plats helgad åt Gud, en böneplats. Hon var redan från början tillgänglig för Gud och öppnade sig totalt med hela sin person för honom. Vi ber i dag om nåden att också vi ska öppna hela vårt liv och bli som Maria.

Inför Gud visar Jungfru Maria den mänskliga naturens skönhet. Av hennes mänskliga natur formar Gud Kristi mänskliga natur som förenas med och upptas i hans gudomliga natur. Detta gudomliggörande av den mänskliga naturen som sker i jungfru Maria är Guds plan för oss alla och för hela skapelsen. Vi kallade att vara som jungfru Maria, att öppna oss för Guds kärlek, nåden, den helige Andes gåva. Jungfru Maria är full av nåd och hon hjälper oss att upptäcka det som är fullt av nåd i våra liv.

Här har bönen en avgörande betydelse, i bönen blir Gud tillbedd i sitt heliga tempel, i våra kroppar. Gud tar sin boning i jungfru Maria, som i ett tempel, på det sätt som anstår både Gud och människor, nämligen som den heliga Treenigheten. ”Hon har fått den högsta uppgiften och värdigheten att vara Guds Sons moder och är därmed Faderns dotter och den helige Andes helgedom” (Lumen gentium 53). Allt sker på Faderns initiativ, hon svarar ja på Faderns kallelse och lyder hans vilja i allt. Hon öppnar sig för Sonen, hela tillvarons mittpunkt, Jesus Kristus och blir hans första lärjunge. Hon låter allt ske i den helige Ande och förkroppsligar Andens betydelse för kyrkan och varje troende.

Så samverkar Maria med Fadern, Sonen och den helige Ande i sin kropp, med hela sin person, i hela sitt liv, på ett samtidigt aktivt och kontemplativt vis. I henne finner vi balansen eller harmonin mellan bön och arbete, vila och aktivitet. Allt faller på plats när vi samverkar med Gud. Allt börjar och slutar i Gud, vårt liv är redan i honom, han som i sin Trefald bor i oss, i sitt heliga tempel.