Guds förföringskonst

Gud, vår Fader, du som i din Sons förnedring har upprättat den fallna världen, låt vår befrielse från syndens makt glädja oss nu och för evigt.

Hos 2:14, 15b–16, 19–20 och Matt 9:18–26

Vi ber om att få växa i tillit och förtröstan till Gud denna dag.

Den Onde förför och väcker i människan ett misstroende mot Gud, istället för förtröstan, tillit och tro. Så snabbt kan tron och tilliten till Gud slockna och tilltron till ormens listiga förförelser väckas. Men vi läser i dag i den första läsningen vad Herren säger: ”Se, jag vill jag locka Israel bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. … Och jag skall trolova mig med dig för evig tid, … i nåd och barmhärtighet”. Gud vill med sin kärlek locka människan, ja förföra henne tillbaka till sig. Gud "förför" människan med sin gränslösa kärlek och nåd. Han söker, kallar och drar människan till sig. Hos profeten Hosea är Gud en förälskad friare som "förför" och lockar sitt folk tillbaka till gemenskap.

Det är denna förföriska kärlek som återskapar och förvandlar världen. Gud gör allt för människan i sin stora kärlek. Allt är denna kärleks fel, som man sa på 1200-talet. Det var kärleken som först besegrade Kristus i himlen och förde honom ner från himlen till jorden, där han likt en galning berusad av kärlek, hoppade upp på korset för att omfamna oss. Han är den förföriska kärlek som offrar sig själv för att rädda alla, för att förlåta allt, för att dra alla tillbaka till Fadern.

Det är detta vi ser i evangelieläsningarna, hur Guds förföriska kärlek flödar över, det ena undret sker efter det andra. Ja, nåden fortsätter att flöda över vår värld och in i människors liv, och vi ber om att vi, mer och mer, ska låta oss bli förförda och övervunna av Gud och till Gud och genom Gud och i Gud!

I Guds förföringskonst leder den ena kärleksförklaringen till den andra, i en aldrig upphörande rörelse av oändlig kärlek. Jesus är på väg att uppväcka synagogföreståndarens dotter. På vägen dit rör en kvinna vid tofsen på hans mantel för att få hjälp mot sina blödningar. Och så fortsätter Guds evangelium. Nåden flödar över. Ryktet om Jesus, Guds Son, sprider sig. Det är Herren som lockar hela denna av den Onde förförda världen till sig:  "I trofasthet skall jag trolova mig med dig - för evig tid.”