Deo Gratias

Rom 6:12-18 och Luk 12:39-48

Gud, vår Fader, alla goda gåvors givare, vi bekänner att du har givit oss allt vi har och är. Lär oss inse den oändliga vidden av din godhet och älska dig av allt vårt hjärta och med all vår kraft.

Aposteln Paulus skriver om att vi inte ska låta synden bruka våra ”lemmar som redskap för orättfärdigheten, utan låt Gud bruka er, ni som ju har återvänt till livet från döden; låt honom använda era lemmar som redskap för rättfärdigheten”.

Ja, Gud vill använda oss, bruka oss, som redskap för rättfärdigheten, redskap för fred i världen, enhet i Kyrkan och för frid i varje oroligt människohjärta. Vi har fått den stora uppgiften att som Jesus säger: ”ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger”.

Det är ett stort uppdrag, ett stort ansvar och som Jesus säger: ”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.”

Det är överflödets perspektiv, vi har fått allt av Gud, han ger oss allt gott vi behöver och han ger mer än vi kan ta emot, och ju mer vi tar emot desto mer är vi skyldiga att ge tillbaka.

Den helige spanske franciskanske mystikern Francisco de Osuna hänvisar till skapelsen och djuren som han menar är mycket bättre än människan på att ge tillbaka till sina välgörare vad de tagit emot. Marken tar emot regn och sol från himlen och som tack så börjar de frambringa alla möjliga blommor och växter för att tacka. Vi ser hur hundarna och katterna direkt visar sin tacksamhet mot sina ägare, för minsta lilla smula.

Men människan måste förlora vad hon äger för att inse värdet av det hon ägde. Det är en stor ondska, enligt Osuna, att vi erfar förlusten av något mer än ägandet av det.

Så uppmanar Osuna oss att vara mycket uppmärksam och noggrann med att alltid tacka, att aldrig lägga sig för att sova utan att först gå igenom allt det som vi har fått under dagen, och låta vårt tack vara som floden som strömmar ner i oceanen, av ren tacksamhet. Osuna skriver att det inte finns någonting viktigare än att upprepa orden ”Gud. Vi tackar dig” (Deo Gratias), om och om igen. Det är att ge tillbaka allt till den som gett oss allt, för att kunna ta emot ännu mer, ur Guds oavbrutet givmilda flöde av oändlig godhet.