Att låta evigheten tränga in i tiden

2 Mack 6:18–31, Luk 19:1–10

Fader, du alla goda gåvors givare, som låter vår glädje bli fullkomlig om vi tjänar endast dig, låt det vara vår högsta lycka att älska och tillbe dig.

Sackaios är den olyckliga och sökande människan som i sin längtan och iver öppnar sig för att möta den Andre, den som "har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det". Jesus moraliserar inte, han önskar endast att få bli gäst i Sackaios hem, i hans liv.

Sackaios får möta Guds barmhärtighet och han omvänder sig. "Idag skall jag gästa ditt hem". Vilket ögonblick! Vilket möte! Det är evigheten som tränger igenom Sackaios tid, tiden och evigheten försonas. Sackeus ger sitt samtycke till Guds vilja med hans liv. Att säga ja till att vara oss själva inför Gud, det är att låta evigheten inkarneras i tiden, en evighet som står mitt i tiden. För en evighet som inte har något med tiden att göra är farlig, en verklighetsflykt. Men en tid som inte har något alls att göra med evigheten är lika farlig; det är förtvivlan. Det andliga och fysiska, materiella behöver försonas i oss, himlen måste få skina in över vårt jordiska liv så att vi kan släppa taget och leva i förtröstan. Då oroar vi oss inte längre för morgondagen, och kan leva försonade med hela tillvaron.

Sackaios förvandlades från passivitet, liknöjdhet, slentrian till att med iver söka att se Jesus, från girighet till generositet gentemot de fattiga, från ensamhet till gästfrihet, till gemenskap, till vänskap, enhet. Det är endast den helige Ande som kan åstadkomma en sådan förvandling av en människas hjärta. Så behöver vi inspireras av Sackeus iver och längtan och förvandlas i vår passivitet, girighet och ensamhet.

Sackaios var tullindrivare, rik, girig, liten, folkmassan stod i vägen och ändå hindrade allt detta inte honom. Här ser vi hur viktig vår längtan är, den överskrider alla hinder, och det är den inbjudan Gud vill ha. Sackaios öppnar sig för Guds barmhärtighet, som inte är något annat än en längtan från Gud själv, efter att få komma hem till oss, komma in i våra liv, dela allt med oss. Den längtan vi bär på motsvaras av Guds längtan efter oss, och därför är längtan en nyckel i det andliga livet. Längtan möter längtan.

Sackaios attraherades av Kristi kärleks kraft och alla hinder övervanns. Men han skulle aldrig ha sökt Jesus om han inte först hade varit sökt och älskad av Jesus. Sackaios når i sin iver sitt mål, han springer, klättrar upp i Sykomoren och han får se Jesus, fast det är Jesus som ser på honom, med stor kärlek bjuder han in sig själv i Sackaios liv.

Vi behöver varje dag öva oss i förtröstan och tillit så att vi i sanning tillåter Gud att få rädda oss, så att hela vår person och vårt liv blir en mötesplats för Gud, så att vi inte utestänger Gud från någonting. Idag vill Gud själv gästa ditt hem, och låta evigheten skina in i din tid och illuminera allt i ditt liv.