Där varje ton faller som en kristalldroppe, mjukt och stilla

1 Kung 3:4–13 och Mark 6:30–34

Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.

När lärjungarna avskiljer tid för att få vara i ensamhet, stillhet och bön då följer folket efter dem och det slutar med ett jättelångt undervisningspass. Då lärjungarna behöver vila så sköljer hela världens behov över dem... "Jesus fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge."

Så är det med tystnaden och stillheten, den för oss närmare allt. Man går inte in i tystnaden för att avlägsna sig utan för att komma närmare, inte för att man föraktar utan för att älska och se, varje sandkorn. Endast i tystnad når vi den kontakt med verkligheten som vi törstar efter.

Allt handlar om människans frälsning och då är aldrig en retreat bara dagar av stillhet, då är aldrig en ledig dag bara vila från arbete, utan i livets alla aspekter söker Gud det förlorade fåret, den som behöver räddas, få möta Guds kärlek på nytt. Därför blir sabbaten så avgörande då Guds kärlek inte kan vara inaktiv, Guds kärlek arbetar på sabbaten därför blir han också korsfäst! För en kristen är hela tillvaron frälsningshistoria och det finns aldrig något viktigare än att människor blir frälsta, räddas, för vår tro handlar just om att allt sker ”för oss människor och för vår frälsnings skull”.

I tystnad märker vi att det aldrig blir riktigt tyst, steg för steg lär vi oss att tystnaden mer hör samman med att lyssna, att öppna sig för alla ljud och närma sig verkligheten sådan den är. Då kan vi finna en tystnad som är en ren musik där varje ton faller som en kristalldroppe, mjukt och stilla. Inget är bortfuskat, allt är tydligt och vidöppet. Som S:t Johannes av Korset (1542–1591) diktar:

”Den stilla nattmystiken

och morgonglansen som i öster tronar,

den tystnade musiken

och ensamhet som tonar

och måltiden som eldar och försonar”.

I tystnaden rum, finns inget att söka längre, inget att vinna eller förlora. Tystnaden drar dig in på ett djupare plan, där myggor och oväder är episoder som drar förbi utan att dra dig med. Frågor och problem som kommer emot dig krymper samman. Du håller på att klä av dig denna börda. Du lever med öppna händer och låter allt strömma vidare.