En gudomlig bonde

1 Tim 6:13–16 och Luk 8:4–15

Gud, alla folks skapare och frälsare, underbart har du rotat din kyrka i Korea och låtit den växa genom dina martyrer Andreas, Paulus och deras följeslagares bekännelse till ditt namn. Hjälp oss genom deras förbön och exempel att vara dig trogna intill döden.

Vi firar de koreanska martyrerna Andreas Kim Taegon och Paulus Chong Hasan och deras följeslagare och vi ber om deras förbön för det koreanska folket och Kyrkan i hela världen.

Ingen mänsklig bonde låter det dyrbara utsädet hamna någon annanstans än i den bördiga jorden. Endast en gudomlig bonde beter sig så slösaktigt och hoppas så starkt att det ska kunna växa något överallt, att han även sår på platser där det ser ut att vara helt omöjligt och dött (som en del skulle säga om Korea eller om Sverige).

Jesus använder en jordisk bild och pekar samtidigt utöver det jordiska mot det himmelskt gudomligt fulländade. Gud sår sitt ord överallt, oavsett hur omöjliga förutsättningarna än ser ut att vara. Gud sår sitt ord där han är föraktad, han sår det i hårda människohjärtan, i miljöer som präglas av pengar, girighet, makt, ytlighet, synd. För Gud är inte som en jordisk såningsman, utan han sår sitt utsäde utan beräkning, han låter det regna över både onda och goda. Gud är så obegripligt barmhärtig, god, full av nåd på ett sätt som ingen människa kan vara.

Om Gud är den obeskrivligt generöse såningsmannen så är vi oftast som en vägkant, som en berggrund, eller fulla med tistlar. Jesus säger att människor trampar på utsädet på vägkanten, sedan kommer Djävulen och plockar bort det. Vi älskar inte Gud av hela vårt hjärta, vi trampar på Guds ord. Guds ord landar på berggrunden, i våra hårda hjärtan, får inget rotfäste, det saknas uthållighet, snabbt glömmer vi bort det Gud ger oss. dessutom kvävs ordet ofta av livets tistlar, i jakten på jordisk lycka.

Det finns så mycket som gör att Ordet inte får fäste i vårt hjärta och förkroppsligas i våra liv. Alla distraktioner som gör att ordet inte rotas i vår inre åker, de oordnade tankarna, begären efter makt, ägande, efter att bli erkänd, bristen på inre lugn, vägran att försonas med sig själv och med Guds vilja för ens liv.

Men Ordet som faller i ”den goda jorden” är alltid en möjlighet. Den plats och den tid då vi öppnar oss och tar emot Guds Ord i ett ”gott och rent hjärta”, då vi genom uthållighet tyst bär Ordet på vår vandring genom denna värld. Då kommer också frukten, den hundrafaldiga skörden. Så låt oss varje dag öva oss i att vara den goda jorden, som med glädje i stillhet välkomnar Guds ord.