Tron på en i detta livet helt och fullt närvarande och handlande Gud

Rut 1:1, 3–6, 14b–16, 22, Matt 22:1–14

Barmhärtige Gud, du gjorde den saliga Jungfrun till vår himmelska moder och drottning. Låt oss känna stödet av hennes förbön och vinna dina barns härlighet i himlens rike.

Vi firar jungfru Maria Drottningen och ber om hennes förbön för Berget, oss själva, Kyrkan och hela världen.

S:t Ambrosius lär oss att jungfru Maria är Kyrkans urtyp med avseende på tron. Vi kan alltid identifiera oss med Maria, få del av hennes personliga överlåtelse åt Gud. Hennes tro och bön står till allas förfogande, inte minst i våra svårigheter och kriser. I henne är förbundet mellan Gud och människa förverkligat på ett enastående sätt, det gamla förbundet går över i det nya och förblir alltid nytt och friskt. Hon är en form av inkarnation av barmhärtighetens förbund, då hon förkroppsligar förbundets mänskliga del.

Redan hos Rut kan vi se en kvinna som representerar en förbundets teologi, har en plats i det innersta av det gamla förbundets fromhet och gudsrelation. Rut var trogen sin svärmor: ”Dit du går vill också jag gå och där du stannar vill också jag stanna”. Hon vill de­la sin svärmors osäkra öde. Det skall visa sig vara försynens ledning av dem båda. Rut blir gift med Boas i Betlehem och Noomi får sköta om deras son Obed, som blir far till Isai, Davids far. Redan i Moab säger Rut till sin svärmoder: ”Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud”. Som stammoder till David nämns hon i Matteus släkttavla för Je­sus. Rut infogas i och blir delak­tig i Guds väldiga plan för att göra alla folk till lärjungar. Ruts kärlek till sin svärmor har sin källa i ”det största och första bu­det”, att ”älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta, och med hela din själ och med hela ditt förstånd”. Dessa bud återspeglar Guds försyn och plan med allt. Rut var trogen och uppriktig men den avgörande driv­kraf­­ten var försy­nen, Guds ledning av män­niskans liv, detta att Gud ser och vet i förväg, det som människan of­ta upptäc­ker först i efterhand.

Berättelsen om Rut vill öppna våra ögon för Guds försyn i våra egna liv. Bakom det vi själva och andra gör, bakom det som händer, också olyc­kor och till­fälligheter, finns en gudomlig vilja och plan med våra liv. Hennes liv blev liksom jungfru Marias liv ett svar på Guds försyn, genomdränkt av nåd. Jungfru Maria tar emot Guds erbjudande på hela mänsklighetens vägnar och bejakar Guds ingripande i historien. Det är av avgörande betydelse i dag då tron på att Gud verkligen handlar i vår värld och i sin försyn styr allt har försvagats. Vi behöver Maria som förkunnare av detta Guds ingripande, att Gud är historiens och försynens Herre, att hans befrielseverk pågår. Vi behöver tron på en i detta livet helt och fullt närvarande och handlande Gud.