Nåd, skönhet och bekymmerslöshet

2 Kor 12:1–10 och Matt 6:24–34

Himmelske Fader, från vilken alla goda gåvor kommer, du lät den helige Aloisius förena botens anda med hjärtats renhet. Låt oss, som inte kan åberopa någon renhet, åtminstone bli hjälpta av hans bön och föredöme att följa honom efter på botens väg.

Vi firar i dag den helige Aloisius Gonzaga. Under en svår pestepidemi i Rom blev han själv smittad då han tjänade de pestdrabbade. Han gjorde sig redo att möta Gud, som han skriver: ”när jag passerar över denna flod till den strand, där allt mitt hopp är förankrat”. Han dog i juni 1591, 23 år gammal.

Vi ber om hans förbön, om hopp för hela världen.

Aposteln Paulus skriver om hur starkt han känner av sin egen svaghet, det är som en tagg från Satan som sticker honom, som misshandlar honom. Det är precis sådant som vi kan känna igen i våra egna liv av saker som inte löser sig, svagheter, frestelser, psykisk och fysisk ohälsa. Istället för att befrias från detta får Paulus höra Gud säga: ”Min nåd är allt du behöver.” Poängen är att det inte är vår svaghet som är problemet utan huruvida vi lever av nåd och därför behöver vi bejaka vår egen svaghet, för att inte förlora ur sikte hur beroende vi är av Gud och omslutna av hans nåd. Så vi kan liksom Paulus säga: ”när jag är svag, då är jag stark.”

När vårt liv är förankarat i Guds nåd, så att vi liksom erfar att vi simmar med vårt liv i Guds nåd, ser vi alltings skönhet.

Så upptäcker vi Guds närvaro och skönhet i allt: ”Se på himlens fåglar, … Se på ängens liljor”. De ögon som ser att vi är systrar och bröder med allt skapat eftersom vi har samma ursprung!

Jesus ger idag en övning i bekymmerslöshet, en övning som skyddar oss mot all oro och förvirring, där vi blir mer och mer trygga i det liv som Gud har gett oss. ”Bekymra er inte”, säger Herren! Gör er inga bekymmer! Bekymra dig inte för mat, dryck, kläder, oroa dig inte för morgondagen... Se på fåglarna och blommorna, de är våra första läromästare. Gud ger oss skapelsen som vår förste lärare.

I lovsången till Skaparen och i förundran och häpnad inför skapelsen befrias vi från den bundenhet vid det jordiska som ständigt skapar bekymmer och oro. I lovsången är vi förankrade i himlen, vända till det himmelska, och därför bryter lovsången den makt som bekymren om det jordiska kan få över oss. Bekymren ska inte längre få begränsa mig, jag får allt jag behöver. I lovsång till Skaparen bär jag fram allt, tillsammans med alla mina systrar och bröder i skapelsen, och  tar emot all den nåd Gud räcker fram och öppnar mig för en bekymmerslöshetens attityd till hela livet.