Vi följer i helgonens tåg

Syr 48:1–4, 9–11 och Matt 17:10–13

Herre, låt oss känna hjälp och ljus i mörkret av den heliga Lucias förbön idag när vi firar hennes himmelska födelsedag i hoppet om att själva en gång få dela hennes ära.

Vi firar i dag S:ta Lucia från Syrakusa. Hon föll troligen offer för kejsar Diocletianus förföljelse i Syracusa, omkring år 304. Hennes kult spreds mycket snabbt, och hennes namn finns med i den romerska kanonbönen. Vi ber om nåden att liksom S:ta Lucia få bana väg för Jesus i våra liv.

Johannes Döparen är antänd av Guds kärlek och går framför Jesus i ”Elias ande och kraft”. Johannes är ”Elia som skall komma”. Andens eld brinner i honom och får honom att ”springa framför” och bana väg för Herren, som kommer.

Det här är nådegåvor som går från person till person. I kyrkans historia ser vi många som fått del av en nådegåva som getts vidare från heliga personer.

Elia framträdde som den glödande profeten. I början av 2:a Kungaboken läser vi att profeten Elia inte dör, utan förs upp till himlen i en brinnande vagn i en virvelvind varpå Elisha bokstavligen tar upp hans fallna mantel och fortsätter i Elias spår. Uttrycket att "ta upp den fallna manteln" kommer härifrån.

Manteln, är en personlig nådegåva, hos någon som har vittnat om Guds kärlek till människan, som ges vidare. S:ta Lucia, som vi firar i dag, är också en sådan helig person som lämnat en mantel efter sig. Mitt under svåra förföljelser tog hon med mat till de som satt i de mörka underjordiska gångarna. De hade kandelabrar för att lysa upp mörkret och det berättas hur Lucia tog loss en ljuskrans från en av kandelabrarna och satte på sitt huvud. Så spred det första luciatåget ljus och mättade de hungriga.

Så går Elias ”anda” vidare till Elisha (2 Kung 2) och flera hundra år senare tar Johannes Döparen upp Elias fallna mantel för att lärjungarna skulle bli delaktiga av denna anda. Så går S:ta Lucias ”anda” vidare genom historien, genom människor som sprider ljus till de som sitter i mörkret. Idag kallas vi att ta upp den mantel som lämnats vidare från något helgon.