Hjärta till hjärta genom den helige Ande

Jes 61:9–11 och Luk 2:41–51

Himmelske Fader, du som i den saliga jungfruns hjärta beredde en värdig boning åt din helige Ande, låt också oss på hennes förbön bli tempel för din närvaro i världen.

Vi firar jungfru Marias obefläckade hjärta, hon som ”bevarade allt detta i sitt hjärta.” I går firade vi Jesu heliga hjärta och i dag Marias obefläckade hjärta, eftersom Jesu och Marias hjärtan är förbundna med varandra. Genom Kyrkan är också våra hjärtan för alltid förbundna med Jesu och Marias hjärta, vi är tillsammans ett hjärta och en själ i det nya universella Gudsfolket av människor från alla folk, språk, länder och kulturer. Genom den helige Ande binds människans hjärta samman med alla andras hjärtan.

Vi mediterar över Marias sätt att ta emot den helige Ande, Guds utko­relse och nåd, det gudomliga gudsmottagandet. Meningen är att vi tillsammans med henne ska öppna oss mer och mer för att ta emot Guds nåd i dess fullhet och steg för steg föras närmare frälsningen. Att Guds Ande och välsignelse ska vila över oss, som över Maria. Att Gud ska hjälpa oss att övervinna alla motgångar och bidra till Kyrkans helighet och tillväxt genom kärlekens gärningar.

Jungfru Maria är det obefläckade hjärta det hjärta som inte vet av något hinder för kärleken. Hon lät sig uppfyllas helt och fullt och genomsyras av den helige Ande, så att Guds enfödde Son ”blev kött genom den helige Ande, av jungfrun Maria, och blev människa.” Inkarnationen som tog sin början i Maria fortsätter i Kyrkans sakramentala liv och därigenom i våra mänskliga liv. Kyrkans liv är ett liv i Marias hjärta och vår kallelse är att vara som hon: arken, templet, tabernaklet för Faderns, Sonens och den helige Andes närvaro i världen.

Jungfru Maria lär oss att allt inte är klart på en gång, också hon fick söka. Hon och Josef blev upprörda och oroliga när de inte kunde hitta sin 12-årige son. ”De förstod inte vad han me­nade med sina ord.” Men hon "bevarade alla hans ord i sitt hjärta". Hon beva­rar Guds Ord, även när hon inte förstår. Med tiden frigörs nåden i hennes liv i ett samarbete med hennes mänskliga natur och vilja. Därmed liknar hon jorden som enligt profeten ”låter sina växter spira fram”. Så behöver också vi öva oss i att samarbeta med Gud i vår mänsklighet och med vår mänskliga vilja så att vi steg för steg kan bevara Guds ord i våra hjärtan och förvandlas av den helige Andes nåd till tempel för Guds närvaro i världen.