"Älska inte dina vänners synder om du verkligen älskar dina vänner”

Gud, utan vilken vi inget förmår, du vårt hopp och vår styrka, skänk oss Andens kraft, så att vi följer dina bud och ärar dig i tanke, ord och gärning.

1 Kung 21:17-29, Ps 51, Matt 5:43-48

”älska era fiender och be för dem som förföljer er”. Detta är ett tecken på det messianska riket: ”han bar de mångas skuld och bad för syndarna” (Jes 53:12). Detta är helgonens och martyrernas bön: ”Han föll på knä och ropade högt: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd” (Apg 7:60).

Det betyder inte att vi försvarar synder och det som är fel, som S:t Augustinas predikar: ”Din nästas synder är din nästas fiende. Du visar att du älskar din vän om du hatar det som skadar din vän … Älska inte dina vänners synder om du verkligen älskar dina vänner”.

S:t Franciskus av Assisi säger något liknande: "Den älskar verkligen sin fiende, som av kärlek till Gud förtärs av sorg över synden i dennes själ.” Det var som när tisbiten Elia älskade Ahab, Israels kung, men inte hans synd, så att han omvände sig.

Att endast älska dem som älskar oss är syndarnas väg, det är naturligt, mänskligt med målet att vinna något, alltså är det ingenting värt i Guds ögon. För Gud älskade oss medan vi ännu var syndare (Rom 5:8–9), det var vi som var dessa fiender som Gud först älskade (1 Joh 4:9–10). Vi är kallade att i allt, mer och mer, likna Gud och hans kärlek: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig”.

Befallningen att älska våra fiender är inte grundad på naturen utan på nåden. Vi är kallade att älska våra fiender med den gudomliga kraft som Gud ingjuter i oss genom den helige Ande. Då låter vi Gud älska i och genom oss det som vi själva av egen kraft aldrig kan älska. Denna kraft är kärleken, förenad med tro och hopp, vilken förmår det som endast Gud kan göra. ”Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er” (Joh 15:12), utan tanke på belöning. Så är vi kallade att imitera Gud, som en son skulle imitera sin fader. ”Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn” (Ef 5:1). Han som ”åt dem som tog emot honom gav rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn” (Joh 1:12). För vi har inte fått en ande som gör oss till slavar så att vi måste leva i fruktan igen; vi har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: »Abba! Fader!« (Rom 8:15).