5 Mos 30:15–20 och Luk 9:22–25

Herre, förekom vår handling med din nåd, och hjälp oss att fullborda den, så att allt vad vi gör tar sin början i dig och i dig får ett lyckosamt slut.

Under fastetiden ställer vi på nytt in riktningen mot vårt livs slutmål, så att allt får ett lyckosamt slut i Gud. ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” Detta är ett andligt råd som gäller i alla tider: när du känner av din egen svaghet, din synd, dina tillkortakommanden, då finns det bara en väg att gå: håll dig nära den korsfäste. När den helige Franciskus år 1224 var 40 dagar på La Verna var han påtagligt plågad av sin egen svaghet; fysiskt, mentalt, psykiskt och andligt. Han levde med besvikelser, drömmar som gått i kras, och nu stod han där på det höga berget och det enda han kunde göra var att hålla sig nära den korsfäste. Det han kan lära oss är att varje stund av svaghet säg: Jesus jag älskar dig, varje gång du retar dig på andra säg till honom: Herre, jag gör det för din skull! Vi skall alltid gå till honom, i varje situation överlåta allt till honom, utan honom kan jag ingenting göra.

Det första Jesus gör är att inbjuda oss på denna väg genom att ge sig själv som ett exempel; ”Om någon vill gå i mina spår”, det är detsamma som att imitera honom, att efterlikna honom. Det är inte en befallning utan en inbjudan, om du vill, om du längtar efter detta, då ”måste du förneka dig själv”, genom att överlåta varje känsla, tillgivenhet, tanke och svaghet till Kristus.

”Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det”. Den som älskar detta livet mer än Gud förlorar Gud, och genom att förlora Gud förlorar man sig själv. Men den som älskar sitt liv för Guds skull, i detta livet, ska rädda det, i det kommande livet. Att älska sitt liv för Kristi skull är att rädda det. Men att vilja rädda sitt liv är att förlora det, det är den största faran. ”Vad hjälper det en människa att vinna hela världen, och det är kortsiktigt, om hon får betala med sitt liv?”, och det för evigt. Vad hjälper det? Det hjälper ingenting, eftersom den person som förlorar sig själv förlorar allt. Därför måste allt i mitt liv, hela mitt liv, ta sin början i Gud så att allt också får ett lyckosamt slut i honom.