Att leva varje dag som om det vore både den första och den sista

Jak 1:1–11, Ps 119, Mark 8:11–13

Gud, för vilken alla hjärtan är uppenbara, alla önskningar kunniga och inga hemligheter fördolda, rena våra avsikter med din helige Andes upplysning, så att vi fullkomligt älskar dig och värdigt förhärligar ditt heliga namn..

Vi ber om den helige Ande, och om förnyelse i våra andliga liv.

I evangeliet möter vi en uppgiven Jesus som har mättat folkets hunger med bröd två gånger, han har helat de sjuka och drivit ut demoner och det enda han får tillbaka är människors tvivel, alla som vill diskutera med honom, sätta honom på prov och kräver tecken av honom.

I Jakobs brev möter vi bot för våra tvivel och vårt behov av att träta, diskutera och sätta Gud på prov: ”En ringa broder skall vara stolt över sin upphöjelse, en rik över sin ringhet; han skall försvinna som blommorna i gräset. Solen går upp med sin hetta och sveder gräset, så att blommorna faller av och skönheten förgår. Så skall den rike vissna bort mitt i all sin strävan”.

Därför övar vi oss i att leva varje dag som om det vore både den första och den sista. I vår rikedom övar vi oss i att dö bort från allt vi äger, i insikten om att vi är som blommorna på marken som vissnar och dör. Och i vår ringhet övar vi oss i att se och förundras över vi får vara Guds barn.

Precis som i första läsningen tenderar människan att glömma gåvan och istället fokusera på vad hon inte har: ”Den som tvivlar liknar en våg på havet som drivs och jagas av vinden. En sådan människa, tvehågsen och vacklande i allt hon gör, skall inte vänta sig något av Herren”. Därför är det så viktigt att som kristen varje dag öva sig i att tro, att mer och mer lita på Gud, växa i förtröstan och tillit, istället för att fastna i tvivel, självupptagenhet och missmod. Den helige Ande, den utan vilket allt vara tomt och dött, kommer till vår hjälp i dessa övningar i att leva och dö. Därför ber vi i vår förgänglighet om den helige Ande och om förnyelse i våra andliga liv. Den helige Ande är gåvan som finns före allt annat, före allt vad vi kan ge och vara. Gåvan, som ger oss livet och nåden, tro, hopp och kärlek, den som ger våra liv mål och mening.

Därför ber vi om att våra hjärtan i dag ska få frid och vila i Gud och bäras fram som ett välbehagligt offer inför Gud. Även det offer vi bär fram är i första hand en gåva från Gud. Vi ber att om hjälp att upptäcka gåvan, att allt är en gåva, vår existens, vårt liv, Varat och Närvaron, allt detta som inte är något annat eller mindre än Gud själv och det han ger oss i sin givmildhet.