Vårt behov av heliga ordningar

1 Joh 4:19–5:4 och Luk 4:14–22a

Allsmäktige Gud, låt Kristi födelse, som uppenbarades av stjärnan, allt klarare lysa för vår blick.

Vi ber om inre ordning och samling, så att vi kan ta emot Guds ord i vårt inre.

40 dagars fasta i öknen gjorde Jesus stark, han återvände ”med Andens kraft inom sig” och ur hans mun kommer orden: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga.” Kärlekens Ande och kraft fyller Jesus och hans ord, allt det han är och allt gott han gör för sjuka, fattiga och svaga. Jesus lär oss att vi ibland behöver dra oss undan, för att vara i stillhet, tystnad, vara en tid i öknen och samla kraft för att sedan återvända vi till våra vanliga liv, liksom Jesus, med Andens kraft inom oss, uppfyllda av kärlekens Ande och kraft.

Enligt S:t Bonaventura är dagens evangelium en lektion i att frigöra tid för stillhet och meditation. Därför läser vi att det var en vana, en praktik, för Jesus att komma till synagogan, på sabbaten, det var något han brukade göra, som det står. Sabbaten var den tid som var frigjord för Gud, för Guds ord, för Guds lag. Här lär vi oss att den som vill avskilja tid för Gud måste vara ordnad och samlad i sitt inre och däri förbli i tystnad.

Om vi inte är samlade i oss själva kommer vi aldrig att dra oss undan för att njuta av kontemplationens stillhet och tystnad. Den samlade drar sig undan, likt Isak som drog ut på fälten för att meditera eller likt Elia som steg upp på berget för att dra sig undan människorna. En människa drar sig undan för att vara i stillhet eftersom hon längtar efter inre samling, hon har lärt sig att älska den inre samlingen. Det är en övning i att skapa ordning, skapa rum för stillhet och inre samling, tider och platser i ens liv som är vigda endast för Gud. Hur det exakt ser ut kan anpassas efter vars och ens livsomständigheter.

En sabbat eller en vila som bara är till det yttre behagar inte Gud. Om det ska vara en vila som behagar Gud måste det först vara en själens vila, en inre vila, en tid som är frigjord för Gud. för bön, meditation och tystnad. Som när Jesus kom ”till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade”. Ur denna heliga ordning och samling stod han upp: ”Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok,” han öppnade boken och började läsa. Den som vill avskilja tid för Gud måste vara samlad i sitt inre och däri förbli i tystnad för att på så vis ta emot Guds ord och tala Guds ord.