S:t David av Munktorp, bed för oss!

1 Mos 15:1–12,17–18, Ps 105, Matt 7:15–20

Herre, låt den helige abboten David föra vår talan, ty vi kan inte åberopa oss på egna förtjänster utan behöver stödet från den bedjande kyrkan i himmel och på jord.

Vi firar i dag S:t David av Munktorp, Bergets skyddspatron, och vi ber om hans förbön för Berget, och för svenska folket om att återigen ta den kristna tro han kom med på allvar.

Kristus var inte välkommen i början av 1000-talet i vårt land, men S:t David ville hit i alla fall. ”De kommer att döda dig precis som de har dödat andra munkar”. ”Det gör inget, jag vill försöka ändå”. Så var det för S:t David av Munktorp då han lämnade England för att predika evangeliet för svenskarna. Han riskerade allt.

Om vi lever för Gud riskerar vi vårt jordiska liv, men om vi inte lever för Gud riskerar vi det eviga livet. Därför säger Jesus: "Akta er för de falska profeterna ... På deras frukt skall ni känna igen dem." De falska profeterna leder oss bort från Gud och Guds vilja. Därför behöver vi leva i överlåtelse och bön så att vi kan lyssna till Guds vilja, till den helige Ande som vägleder och hjälper oss urskilja rent från orent, sant från falskt, gott från ont. Det handlar inte om att anpassa sig efter den omgivande kulturens värderingar eller om att visa upp sig för andra utan att som S:t David, att lyda Gud och hålla hans förbund, och uttrycka det i ett personligt liv.

S:t David, var en engelsk benediktinmunk, som kom från Ely i Östra England. Han blev ett föredöme som munk. När han fått höra att Sankt Sigfrids systersöner, Unaman, Sunaman och Vinaman, lidit martyrdöden i södra Småland, begav han sig till Sverige. Deras martyrium lockade snarare än avskräckte honom. Till slut kom han till Västmanland och bosatte sig i Munktorp, där han bland annat byggde en kyrka. "Nu gick han om dagarna omkring i byarna och gårdarna, predikade Guds ord, omvände och döpte, men om nätterna låg han vaken i bön och anbefallde under tårar åt Guds beskydd sig själv och sina många andliga barn". Det berättas att han släckte eldsvådor, botade psykiskt sjuka, räddade ett barn som fallit ner i en brunn och fick ett barn som svalt en nål att hosta upp det.

S:t David förde många tusen svenskare till kristen tro och "mätt av år flyttade han hem till paradiset". S:t Davidsgården är uppkallad efter honom, han är Bergets skyddspatron. Hela denna vecka är en särskild bönevecka för Berget, därför brinner det ett böneljus i  koret i S:t Davids kapell.